Jag ÄR verkligen en ätstörd jävla idiot. Jag klarar inte det här, jag tappar kontrollen över mig själv. Antingen är jag jättestrikt eller så råkar jag ge efter lite och då är det kört. Mitt projekt (som kanske ligger på is nu, men är också i ett perfekt tillfällr att kämpa vidare) är LCHF och 30 min träning enligt ett speciellt träningsprogram hemma samt promenader varje dag - i 30 dagar för att se hur kroppen förändras. 3 dagar höll det sig. TRE dagar. Igår var jag tvungen att köpa LCHF-glass och rostade melonkärnor men det slutade med att jag glufsade i mig hela glassen. 450ml. Hej.

IDAG: Dagen har gått skitbra fram till nu. Jag tänkte ta NÅGRA melonkärnor, men glufsade nästan hela påsen som är långt över kaloriintaget för mig. Och när jag glufsar så menar jag att jag äter som om jag inte har fått mat på massor av årtionden. Jaha, tänkte jag. Då kan jag lika gärna fortsätta. Jag har ju polka och wienernougatsglass i frysen vilket INTE är LCHF-vänligt precis. Men skit i det. Har jag ätit mycket nu kan jag lika gärna fortsätta.

Och medan jag slänger mig ner på golvet och häver i mig glassen tänker jag: "Varför gör jag det här mot mig själv? Varför kan jag bara inte sluta äta? Varför ställer jag inte in glassen i frysen? Shit vad jag kommer att må apa när detta är över och i morgon" Jag får mer och mer ont i magen, för det är ju inte skonsamt att hetsäta. Magknipen blir värre och jag bestämmer mig för att sätta mig här och skriva. 

Snart 500g(!) glass senare snurrar det rejält, jag är yr, blicken går i kors och magknipen är förfärlig.

Var det någon som nämnde bulimi? I morgon ringer jag min sjuksköterska. Jag kan inte ha det så här.