Jag är verkligen expert på att såra människor, på riktigt. Hade det funnits ett pris så hade det gått till mig flera gånger om. Det värsta i hela den här soppan är att jag stänger av mina känslor helt, jag bryr mig inte, jag känner ingen medkänsla. Jag tänker på annat och gör annat, intalar mig själv att jag inte har gjort något fel. Fast för det mesta är det så. Jag har faktiskt inte gjort något fel, jag bara uttrycker mig jäkligt klumpigt. Beror det på den misstänkta diagnosen, emotionell instabil personlighetsstörning? Den diagnosen de på slutenvården ville att jag skulle utredas för igen eftersom jag visade tydliga tecken på det? Eller är jag bara en sådan person som är helt kall, som saknar empati? Måste man sätta diagnoser på allt? Och vet ni vad det värsta är? Att jag inte bryr mig ett skit, jag skriver det här för att berätta. Inget annat. 

Men jag kan helt ärligt säga att jag mår riktigt dåligt om jag sårar vänner eller familj, och djuren ligger mig också varmt om hjärtat. Där finns empati till tusen! Om jag inte är inne i ett depressivt skov, då gör jag saker som inte riktigt är jag. Med nya människor kan jag gå från kärlek till hat och från hat till kärlek på minuter. Så fort svänger det och självklart blir folk förvirrade. 

Annars är jag ganska glad och det är ju en fördel. 

Nu är jag okoncentrerad, idol är i bakgrunde och jag är trött. Så jag ber om ursäkt för att inlägget blir lite luddigt och saknar innehåll. God natt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...