Det här med minnet alltså. Närminnet. Det finns liksom inte längre. 

*Jag berättar saker för folk flera gånger

*Jag har helt glömt av doseringen av mina mediciner

*Jag glömmer att mata fåglarna (Såklart får de mat varje dag, men på olika tider)

*Jag glömmer vad jag har berättat och inte berättat

*Jag glömmer vilka jag har pratat med

*Jag glömmer av vem jag har fått vissa kläder av (Känner igen lukten, men kan inte placera personen)

*Jag måste ställa alarm på allt

*Jag måste skriva upp allt

För det mesta skrattar jag åt det, och jag har säkerligen glömt av vad jag har tänkt skriva nu. Ibland blir det bara jobbigt men eftersom jag vet att det i de flesta fall är övergående så väljer jag att tänka framåt. Min depression är trots allt bättre och det är huvudsaken just nu.

I morgon ska jag hälsa på farmor, det får jag se till att komma ihåg. Nu ska jag döva min ångest (dumma GAD) med lite Theralen och en Seroquel, sedan ska jag spela lite mer WoW för att efter det lägga mig under det tyngsta täcket jag har. God natt!

ECT:n har gett mig dåligt närminne, men förhoppningsvis kommer det tillbaka inom 2 månader. Just nu får jag skriva upp ALLT och speciellt lösenord och användarnamn är svåra att komma ihåg. Igår kväll fick mamma berätta för mig att jag hade varit på permission hemma hos dem för ett par veckor sedan,det hade jag helt glömt av. När hon berättade lite mer detaljer så kom jag ihåg det.

En mening som cirkulerar runt i min hjärna hela dagarna är narkosläkarens ord precis innan sövningen: "Då får du sova så gott, J" eller bara "Sov gott J" därefter känner jag en konstig smak i munnen, den smaken jag minns från narkosmedlet, eller så känner jag den dä maskenöver munnen. Jag kan inte riktigt släppa det, 6 gånger på ca 2 veckor. Och minnesrubbningar på det. Ja, det löser sig.

Idag har jag inte ställt mig på vågen över huvud taget, även om det känns lockande. Och nu orkar jag inte koncentrera mig mer. (Också en biverkning av ECT-behandlinngarna)