Bulimin är tillbaka med full kraft. Jag har börjat väga mig och räkna kalorier igen vilket resulterar i hetsätning. Att ha bakingredienser hemma när man har en ätstörning är väl inte det smartaste. Nu på kvällen gjorde jag en smet av ägg, socker, kokos och lite vetemjöl och vispade ihop. Nu mår jag illa. Jag mår illa fysiskt och jag mår illa psykiskt. Tanken på vad jag har gjort får mig att skämmas, skämmas över att inte kunna kontrollera hetsätandet.

Men i morgon får det bli andra bullar. Morgonpromenad plus att jag INTE ska ställa mig på vågen och räkna kalorier. Att äta normalt fungerar ju det också och dessutom så hetsäter jag kanske inte om jag får i mig det jag ska. Jag har gått upp 10 kg från att jag vägde som minst och 6 kg på bara en månad. Inte okej. 

Trött är jag också. Jag är trött på att ha ångest från och till, trött på att peta i mig för mycket vb medicin, trött på att vara för lat för att stå ut tills den går över utan piller. Trött på att ha dålig självkänsla, trött på att inte kunna jobba, trött på att vara trött hela tiden. Trött på självmordstankarna som ligger kvar i bakhuvudet. (Nej, jag ska inte falla för dem!) Jag vill så mycket, men har ingen kraft.

Idag när jag hade tvättat, tränat Mini och spelat lite var det som om någon hade slagit mig med en klubba i bakhuvudet. Jag var så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen, men kunde ändå inte sova förrän framår 18-tiden.

Igår storstädade jag, idag ser det ut som ett slagfält igen. Disk överallt. Tur att min boendestödjare kommer i morgon, så jag får lite sällskap på dagen och någon att prata med. Någon som förstår. Det är inte alla som gör det, ytterst få i min närhet förstår på riktigt. Andra försöker, men tyvärr lyckas få av dem bra. Men de försöker i alla fall, det är huvudsaken och det uppskattar jag.