Hur i hela friden kan det svänga så fort? Jag har varit glad och stabil hela dagen och nu på senkvällen slog oron och ångesten till. Tankar på att skada mig själv flyger genom huvudet, men jag ska inte göra det. Jag är starkare än så. Jag har egentligen så många och så mycket att leva för.

Jag tror att det är ECT:n som ställer till det för mig. Tankarna far igenom huvudet på mig och rädslan över att aldrig få tillbaka närminet är enorm. Minnen hemsöker mitt huvud, minnen av bårar på kö i en korridor. Jag ser min namnlapp på en av bårarna, lägger mig på den och har jag tur så är det bara en före. Jag hör snarkningar från uppvaket som är precis bredvid och plötsligt öppnas dörren in till behandlingsrummet och jag rullas in. Runt om mig står en massa människor som förbereder inför behandlingen. Elektroder sätts på min panna och jag hör hur narkosläkaren önskar mig god natt samtidigt som hon sprutar in narkosmedlet genom nålen i armen eller handen. Allt går i rasande fart. Jag hör hur det brusar i öronen och känner en konstig smak i munnen, sedan kan jag inte hålla ögonen öppna och jag somnar in i en drömlös narkos. Jag vaknar upp på uppvaket efter 10 min som det tar för dem att ge mig ett ep-anfall. Det tar nog lite tid att vakna till liv men det minns jag inte, för nästan direkt kan jag ställa mig på benen och gå upp till avdelningen tillsammans med den skötaren som har följt med mig ner. 

Jag önskar att jag kunde få vara "som alla andra". 

Jag ser så mycket fram emot att få tillbaka mitt närminne och sluta ECT-slöddra. Jag får knappt fram det jag ska säga. Men det börjar bli bättre! Jag tänkte berätta lite hur det känns att vara bipolär, lite sådär ytligt bara så att ni får er ett litet humm:

Tänk dig att somna utan att veta om du kommer att vakna glad, upprymd, deprimerad eller bara lite nere. Tänk att du ena stunden kan vara så glad att du nästan spicker, du flyger fram och allt är härligt för att helt plötsligt bli så deprimerad att du inte vill leva mer. Tänk att detta kan svänga utan att du kan styra över det och att du inte fungerar utan mediciner. Alla är olika i sin sjukdom och bara för att jag beskriver den på ett sätt så betyder det inte att andra bipolära känner och upplever samma sak. Vissa blir så maniska att de blir psykotiska medan andra, som jag, "bara" blir hypomaniska och i mitt fall är det riktigt svårt att se när jag är i ett hypomant skov. Det man märker det på är att jag sover mindre eller inte alls och är med social än vanligt. Jag pladdrar på om allt och inget, med vem som helst. I vanliga fall är jag blyg i folksamlingar men när jag är hypo så kan jag prata inför hur många som helst.

Ett ex till mig märkte det på mina uppspärrade ögon, att jag pratade fort och mycket samt att jag alltid ville möblera om. Då sa han alltid lite suckande: "Nu är du manisk igen." Dock var jag inte manisk, utan hypomanisk. Mitt senaste ex såg aldrig när jag var hypo. Han tyckte bara det var "bra" när jag var "glad", men och andra sidan förstod han sig inte på känslor över huvud taget.

Jag har flest depressiva skov, och på senaste tiden har de varit värre än vanligt. Jag kämpar verkligen för att sköta min medicinering och mina rutiner för att slippa hamna där igen. Jag vet att det är omöjligt att undvika men och andra sidan vet jag nu hur jag ska hantera det. Och det är INTE genom att svälja massa piller, hamna på MAVA och sedan psyk. Är det riktigt illa så har jag min krisplan och fungerar inte den så är det psykakuten och 2 veckor på psyk som gäller. Hoppas dock att jag slipper fler ECT-behandlingar.

Den här gången känns det verkligen som att jag har fått rätt hjälp. Jag har boendestödjare, läkare, arbetsterapeut, sjuksköterska, fina vänner och framför allt hela min familj som står bakom mig. Det börjar förhoppningsvis att ordna upp sig och idag är jag så himla glad! :)

Just det, jag brukar ju uppdatera medicinlistan och nu är det dags igen! Styrkorna har jag glömt av och jag orkar inte ta mig till köket för att kolla upp det, så viktigt är det inte. Här kommer dem:

*Lithionit (Stämningsstabiliserande)

*Lamotrigin (Stämningsstabiliserande)

*Fluoxetin (Antidepressiva)

*Seroquel (För mig är dom mot oro/ångest, GAD)

*Levaxin (Sköldkörteln, vanligt när man går på Lithium)

Nu känner jag hur min huvudvärk blir värre och ögonen går snart igen. Tycker att det kan bli  morgon snart! :) God natt från mig, Pipen och Mini

Vad härligt att vakna upp och faktiskt vara lite glad! Ingen ångest och jag sov ända till 06:45. Hade dock en del mardrömmar, men det gör inget så länge humöret är hyfsat nu. Idag ska jag göra ett veckoschema, träna Mini, motionera Pipen, ta en promenad, göra lite övningar från "My fitness Coach" och bara ta det lugnt. Det var något jag tänkte skriva, något viktigt, men mitt ECT-minne sa stopp! Haha.... Det kommer kanske tillbaka senare! God morgon!