Hur i hela friden kan det svänga så fort? Jag har varit glad och stabil hela dagen och nu på senkvällen slog oron och ångesten till. Tankar på att skada mig själv flyger genom huvudet, men jag ska inte göra det. Jag är starkare än så. Jag har egentligen så många och så mycket att leva för.

Jag tror att det är ECT:n som ställer till det för mig. Tankarna far igenom huvudet på mig och rädslan över att aldrig få tillbaka närminet är enorm. Minnen hemsöker mitt huvud, minnen av bårar på kö i en korridor. Jag ser min namnlapp på en av bårarna, lägger mig på den och har jag tur så är det bara en före. Jag hör snarkningar från uppvaket som är precis bredvid och plötsligt öppnas dörren in till behandlingsrummet och jag rullas in. Runt om mig står en massa människor som förbereder inför behandlingen. Elektroder sätts på min panna och jag hör hur narkosläkaren önskar mig god natt samtidigt som hon sprutar in narkosmedlet genom nålen i armen eller handen. Allt går i rasande fart. Jag hör hur det brusar i öronen och känner en konstig smak i munnen, sedan kan jag inte hålla ögonen öppna och jag somnar in i en drömlös narkos. Jag vaknar upp på uppvaket efter 10 min som det tar för dem att ge mig ett ep-anfall. Det tar nog lite tid att vakna till liv men det minns jag inte, för nästan direkt kan jag ställa mig på benen och gå upp till avdelningen tillsammans med den skötaren som har följt med mig ner. 

Jag önskar att jag kunde få vara "som alla andra". 

 

Peter Larsson

6 juni 2014 17:00

Hej!

Hur står det till?

Jag hittade denna sida när jag googlade på ECT.

Är själv väldigt tveksam till elchocksbehandlingar.

Vad jag förstår så har många människor blivit skadade av dessa. Media har tagit upp flera fall. Se denna hemsida: http://www.elchocker.se/

Det finns även en Facebookgrupp med flera tusen medlemmar: https://www.facebook.com/groups/elchocker/

Anhöriga har tydligen drabbats väldigt svårt också.

Finns det verkligen inga alternativ?

Borde man inte satsa fler resurser på att lyfta fram alternativa behandlingar?

Hälsn,
Peter

http://www.elchocker.se

tantilutta

8 juni 2014 23:42

Hej Peter!
Jag bloggar inte längre så jag såg detta av en slump.

Jag var också tveksam. Fick förfrågan vid flera olika vårdtillfällen men tackade nej varenda gång. När inga mediciner fungerade, när jag var så djupt nere att jag behövde akutstabiliseras bestämde jag mig för att genomgå ECT-behandling. Jag var desperat. Och jag har aldrig ångrat mig. ECT är inte en långvarig lösning, det är är en akut behandling som bör kombineras med läkemedel.

Skador kan självklart uppstå så som med andra behandlingar. Risker finns överallt. Jag förstår rädslan över att tappa minnet permanent tex, men för mig var det viktigast att faktiskt överleva. Biverkningarna är jobbiga men i efterhand så värda att gå igenom för att nå resultatet.

Psykisk ohälsa drabbar överlag patientens anhöriga och ECT är inget undantag. Det är klart det är jobbigt men jag tror att folk blir så uppskrämda över det här med elektroder på huvudet, sövning, elchocker i hjärnan, epilepsianfall, närminnesförlust etc. Enligt mig är det mer skrämmande att folk dör genom självmord varje dag. Jag tycker man ska lyfta fram det positiva med behandlingen i stället på fokusera på vad som kan gå fel.

Kontakta mig gärna på: minihopp87@gmail.com om du vill diskutera mer.

Ha det så bra! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...