Jag har fått tillbaka min magkatarr. Matlusten är noll, jag har ont i magen, mår illa och hjärtat dunkar hårt och snabbt. Ångest. Jag och P bestämde oss igår för att gå isär, mer än så är onödigt att skriva om men vi är vänner. All min oro har nog med framtiden att göra. Jag har ju knappt varit singel i vuxen ålder utan hoppat från förhållande till förhållande. Mitt näst sista var 4 år och det här varade nästan 2 år.

Jag ska lära känna mig själv nu. Ägna tiden till det och till mina vänner, familj och fågel. Det är smärtsamt men jag klarar det här också. Jag dog inte av det här heller. Jag har faktiskt klarat av det hela förvånansvärt bra. Är det för att jag har blivit starkare i mig själv? Jag vet inte. Eller jo, det är nog en del i det hela. Vi hatar inte varandra. Vi kan prata och kramas. Ändå känns det såklart tungt även om det här var bäst för oss.

Framtiden var det ja. Det är väl klart att jag klarar mig, men det blir svårt i början. Och den här gången tänker jag inte kasta mig in i ett nytt förhållande. För jag vill inte ersätta, inte glömma. Men framförallt vill jag vara själv, jag vill vara singel. Länge. Bygga upp mitt eget liv.