Dagen har väl varit sådär. Det var en massa människor (från någon fontänhögskola?) på fontänen som jobbade tillsammans med oss idag och jag kände direkt att det kanske inte var det ultimata för min del då jag är väldigt folkskygg och inte klarar av så många nya ansikten på en gång. Ångest. Jag försökte i alla fall, jag gjorde mitt bästa även om jag gick ut med gråten i halsen och en känska av misslyckande efter bara 40 minuter. Jag antar att detta är ännu en sak att arbeta med. Jag vet att det inte finns några som helst krav på fontänen, men jag sätter upp krav i mitt huvud. Jag kan inte vara så social och trevlig som jag vill vara mot så många på en gång. Jag är inte den som går runt och hälsar på alla och jag kan tyckas vara nonchalant, men det är jag inte. Jag är bara osäker. Så är det. Bättre lycka nästa gång antar jag. 

Jag gick sakta in mot Nordstan från Järntorget, tog några omvägar och funderade på om jag skulle skita i träningen eller inte. Jag var ledsen, men ville inte bli mer ledsen genom ett till misslyckande. Jag satte mig först på ett fik och åt en kycklingsallad, för lunch var jag ju tvungen att ha. Annars blir träningen lite jobbig. Sedan gick jag mot Centralstationen och därifrån vidare till Svingeln där gymmet ligger. När jag kom in var det proppfullt och ett helt gäng småtjejer hade lagt beslag på konditionsmaskinerna inne på tjejgymmet. Som tur var hade jag bestämt sedan innan att jag inte alltid kan paxa löpbandet och stå där en timma, vilket förmodligen dessa tjejer hade lagt märke till många gånger. Så jag tog en cykel och cyklade bort massor av kalorier i stället. De flinade och tittade på mig, dock vet jag inte vad de sa då jag inte kan deras språk. Men jag brydde mig inte så mycket. Jag tittade lite när de tittade på mig och fortsatte med mitt. 15,33 km blev det. Jag märkte också att de höll maskinerna åt varandra, men inte ens där orkade jag bry mig särskilt mycket. Det var skönt att inte vara förbannad och blänga elakt som jag i normala fall skulle ha gjort, självisk som jag kan vara ibland. Jag ska nog fortsätta vara snäll och obrydd över småsaker. Promenera kan jag göra var och när jag vill. Cykla också i och för sig.. 

I morgon blir det en total vilodag. Jag har promenerat varje dag i över en vecka så minsta steg känns riktigt tungt nu. Musklerna måste få vila.

Även om jag är trött så blir jag lätt rastlös. Då kommer min rutiga kokbok väl till pass. Idag blev det vallmogifflar och genom min ShapeUp räknade jag ut kaloriantalet per giffel. Och jag kan äta några stycken nu på kvällen då jag har massor av kalorier till godo. Eller.. Jag har redan ätit två.. :)

Här kommer en bild:

1. Gifflarna jag bakade idag

2 och 3. Budapestrullarna som jag och A bakade i måndags. (De blev tydligen succe bland fontänarna!!)

Ha en bra kväll!