Jag försöker verkligen att ändra min tankegång och på vissa plan har jag lyckats. För bara 1 år sedan tänkte jag konstant i negativa banor och föreställde mig alla elaka saker jag kunde säga till människor. För i mitt huvud blev ingen sårad av det jag tänkte. Sådana tankar har jag nästan helt blivit av med, men de som fortfarande sitter kvar i min hjärna är alla negativa tankar om mig själv. För utan att alltid lägga märke till dem så påminner såklart min kära pojkvän mig om att jag trycker ner mig själv näst intill hela tiden. "Sluta med tänka sådär om dig själv hela tiden, sluta upp med att trycka ner dig själv!" Jag blir förbannad när han säger så. Fast mest förbannad på mig själv, att jag inte kommer bort från den där onda cirkeln. Hur gjorde jag förra gången? Jag kan inte minnas att jag någonsin har haft någon som helst självkänsla eller självförtroende. Inte när jag var 12 år, inte när jag var 16 år, inte då och inte nu.

Kanske när jag bakar. När jag skapar fina bakverk och goda måltider. Kanske då, när någon berömmer mig för utséende och smak. Kanske växer jag lite då. 

Idag blir det i alla fall vila. Min lilla pippi flyger runt i lägenheten bakom min rygg. Jag litar på honom och är inte lika mycket hönsmamma längre. När han inte flyger hör jag ljuden han ger ifrån sig och när han mot all förmodan har något fuffens på gång, det vill säga när han inte pratar, så tittar jag till honom lite. För det mesta sitter han då bara och kikar ut genom fönstret. Konstigt att man kan lära känna en fågel på det sättet. Han är verkligen mitt allt och jag älskar honom så mycket. Min lilla pippi.   

Nu ska jag nog ta en långsam promanad till affären. Fast först ska jag försöka fånga in buspippin. Det kan bli en utmaning, för han vill aldrig in i buren igen.. :)