När det blir för mycket för mig så tappar jag kontrollen helt. Jag vet inte vad jag gör eller vad jag säger. Jag tänker knappt över huvudtaget. Jag skriker, gråter, förnedrar. Jag känner det som att jag är ensam i hela världen. Ångesten är total och för det mesta går tankarna om hur jag ska avsluta mitt liv så smärtfritt som möjligt. Jag skiter i hur viktig min medicindring är, igår proppade jag i mig 3 seroquel bara för att få sova och slippa känna den oändliga smärtan i själen. Den smärtan är värre än all fysisk smärta jag har känt. Många förstår inte och tycker att jag ska skärpa mig. De är personer som jag väljer bort i mitt liv.