Jag orkar inte. Jag har alla tecken på att vara på väg in i en depression nu. Ändå klamrar jag mig fast och det är jäkligt tungt att hålla mig ovanför ytan.

Har varit och handlat med min fina mamma idag. Der var mysigt! Men jag var såklart sådär fruktansvärt irritetrad när jag kom innanför dörren. Lagade lunch i alla fall och tvingade mig att träna 1,5 timma. Usch vad tungt det var både fysiskt och psykiskt. Efter middagen slocknade jag och vaknade... nu. Vill sova mer men jag får vänta till kvällen.

I morgon ska jag verkligen kämpa mig iväg till fontänen. Det känns tungt redan nu.