Jag kände mig verkligen inte på topp igår, min mage ville inte vara med mig och jag kände att om mina kortändringar och motionen inte kunde hjälpa så fanns det bara en utväg. Inolaxol. Inte vill den fungera direkt heller, nej då. Det kan ta några dagar. Men vad ska jag göra? Har jag kunnat stå ut i veckor/månader med en ofungerande mage så kan jag väl stå ut några dagar och se om det här fungerar. Jag hade ju inte direkt så många valmöjligheter då mitt lithium vägrar gå ihop med andra läkemedel. 

Varför är jag vaken nu då? Jag vaknar i princip alltid med huvudvärk tidigt på morgonen, även när jag är ledig och igår förberedde jag faktiskt kaffebryggaren då jag brukar slänga i mig en kopp och något litet ätbart för att sedan somna om igen. Idag kände jag dock att jag lika gärna kan vara vaken, jag somnade ju ändå runt 22-snåret igår kväll. 

Även mitt psyke spökade igår;

- Jag är 25 år, går på fontänhuset (SOM ÄR BRA, jag har inte sagt något annat) i stället för att ha ett heltidsjobb.

- Jag känner att det kryper i kroppen, jag är kreativ innerst inne och vill bara skapa. Men jag vet inte vad och hur!

- Mina krav på mig själv är fortfarande skyhöga och när jag inte klarar det jag tycker att jag borde klara av så sänker jag mig själv till botten. Hade jag en gnutta självförtroende innan så är det borta efter en sådan dag.

- Jag kan inte riktigt acceptera situationen jag sitter i och att det kan ta mängder av år tills jag kommer dig jag vill, om jag ens gör det. Allt måste gå så långsamt och jag hatar det.

- Gång på gång trycker jag ner mig själv mer än att berömma det jag faktiskt gör bra.

- Jag ger upp alldeles på tok för lätt. Igår skulle jag göra ett träningsschema, men bara för att jag inte hittade rätt övningar så lade jag ner det. Vad jag än gör, så sker det här. Blir det inte bra, då skiter jag i det i stället för att kämpa.