Och så var det med den saken. Ett problem mindre. Stressmoment kanske är ett bättre ord. Avklarat. Pustar ut.

Veckan har varit minst sagt svajig, humöret har inte varit på min sida men det börjar bli bättre och jag hoppas på ett gott och lugnt avslut på söndag. För nästa vecka, hörrni, nästa vecka gör jag huvudstaden osäker. Fast där överdrev jag lite. Det ska bli skönt att komma iväg, att se något annat, att träffa andra människor. Egentligen tycker jag att resan ska bli apläskig, men jag försöker se positivt på det hela. 

I morgon är det även den stora dagen. Dagen då jag ska sluta äta Fluoxetin och jag hoppas verkligen att det här går smidigt. På ett sätt är jag sjukt orolig, fast på ett annat sätt vet jag att det kommer gå bra med tanke på att ju egentligen inte har någon depressions-diagnos, utan att jag hamnar i bipolära despressioner utan stämningsstabiliserande medicinering. Anledningen till att jag för ett tag sedan fick antidepressiva var för att jag skulle komma ur den djupa depressionen jag drabbades av i höstas lättare och snabbare än utan och det har varit bestämt hela tiden att den här medicineringen inte ska vara långvarig. Ska se om det finns ett bättre alternativ till Seroquel också. Det är så himla tråkigt att somna tidigt på kvällen, även om det är himla skönt iband.