Det svåraste lektionerna i mitt liv kommer framöver att vara att lära känna mig själv och leva. Med alla upp och nedgångar i mitt liv och ett självförtroende i botten så blir det här det svåraste någonsin eftersom jag aldrig har haft chansen att bekanta mig med mitt riktiga Jag. Men också det mest lärorika. Och med det svåraste menar jag att jag inte kan fly den här gången. Jag kan inte fly från verkligheten. Jag får bara inte stänga av, inte gå ifrån för mig svåra situationer och sedan undvika problemet så länge det går. Att sänka mina krav för att jag inte blir besviken på mig själv och känner mig värdelös, att möta eventuella konflikter på ett moget sätt. Sedan måste jag också tänka på att leva lite som en diabetiker. (Eller som någon annan med livslång behandling) I mitt fall innebär det att jag måste ta hand om mig, inte bara att jag måste ta mina mediciner regebundet utan också att motionera, äta och sova rätt. En hälsosam livsstil, fast så borde i och för sig alla leva som vill må så bra som möjligt. Det svåra ligger nog också i att möta andra människor och ibland försöka förklara saker jag inte vill/har möjligheten till som för dem är självklara. Varför dricker inte du? Vad tråkig du är! -Jag dricker inte för att det inte fungerar så bra ihop med min psykiska ohälsa. (Att jag ens ska få besvara den frågan känns så befängt) När ska ni ha barn då? -Aldrig! VA?! Varför inte? -För att jag inte vill. Min sjukdom är ärftlig och det jag har gått igenom är inte någonting jag direkt rekommenderar någon annan. Dessutom får jag inte äta mina livsviktiga mediciner under graviditet och ammning. Fast om du får barn har du nog annat att tänka på än att du är lite ledsen ibland. Då mår du nog bättre. -Nej, jag har en sjukdom som måste medicineras var 12:e timma och det finns en anledning till det. Bara för att den inte är fysisk så innebär det inte att den "försvinner" under en graviditet.

Jag har för första gången i mitt liv bestämt mig för hur jag vill leva, tillsammans med min pojkvän. Ingen styr mig, jag gör precis som jag vill och bara för att mina val inte är så självklara för er, så är dem det för mig. För oss. Dessutom kan jag aldrig veta om jag kommer att hamna i ett skov igen, gör jag det så kan jag inte ta hand om ett barn.

Så, mina vänner. Om jag inte hör av mig, vilket jag ändå är dålig på att göra, så innebär det inte att jag har glömt er. Jag kommer att ha en väldigt intensiv period med mig själv och så måste det vara. Att fly är inte lägre ett alternativ. Nu ska jag möta livet.

Jag har drömt mängder av konstiga och äckliga drömmar. När jag vaknade vid 05:30 i morse så hade jag världens huvudvärk, en sådan som bara blir värre om jag ligger ner. Dock somnade jag om igen men vid 07:30 var den outhärdlig så jag kokade kaffe och gjorde mig en smörgås, efter det slocknade jag och sov 2 timmar till. 

Vågen visade fruktansvärda siffror, men ändå ser jag mig i spegeln och tycker mig ana att kroppen är mer slimmad. Att det i själva värket är muskler och inte fett som jag har lagt på mig, vilket mycket väl kan stämma då jag har tränat rätt så regelbundet i ca 3 veckor. Jag tog mig i alla fall ut på en jogging/powerwalk-runda, ca 2.5km som vanligt men idag var det riktigt jobbigt. Alla dagar är ju inte kroppen i den form man tror att den är, dessutom så regnade det. Men jag tänkte att det inte kan gå bra alla gånger, speciellt inte i början så jag tog det med ro i alla fall.

Idag ska jag bara rå om mig själv, INTE träna mer bara för att jag är ledig och för att jag kan. Klockan 13:00 ska jag befinna mig hos min SSK på min ort och jag ser inte fram emot det. Då måste jag ta fram allt som tynger mig, allt jag för tillfället har stoppat undan för att slippa lida. Dock är det nog sista gången någonsin som jag träffar henne då jag ska fortsätta inne i stan eftersom jag nu har fått diagnosen bipolär sjukdom och då tillhör jag automatiskt dem. Det är bara bra, de är bra där och jag trivs. Ljusterapin däremot, sker nog där jag bor nu. Om jag inte skulle flytta.

Nu måste jag skynda mig. Äta lite lunch bestående av gröt med blåbär i, dessutom måste jag klä på mig.