När det blir för mycket för mig så tappar jag kontrollen helt. Jag vet inte vad jag gör eller vad jag säger. Jag tänker knappt över huvudtaget. Jag skriker, gråter, förnedrar. Jag känner det som att jag är ensam i hela världen. Ångesten är total och för det mesta går tankarna om hur jag ska avsluta mitt liv så smärtfritt som möjligt. Jag skiter i hur viktig min medicindring är, igår proppade jag i mig 3 seroquel bara för att få sova och slippa känna den oändliga smärtan i själen. Den smärtan är värre än all fysisk smärta jag har känt. Många förstår inte och tycker att jag ska skärpa mig. De är personer som jag väljer bort i mitt liv.

 

Silverglitter

6 april 2013 18:06

Det förstår jag till fullo att du gör, väljer bort de personerna alltså.

http://silverglittrande.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...