Jag står och lagar min mat när det plötsligt slår mig. Någon gång, när som helst kan livet rinna ur mig. Jag står här, tittar ner på golvet och tänker att det kan ske nu, om två minuter, om en timma, om två år, om 80 år. Jag blir livrädd, som jag alltid blir av den här tanken. Bortsett från när jag mår sämre, då bryr jag mig inte så mycket om det. Då kan jag lika gärna bli överkörd av en lastbil bara för att jag struntar i att se mig för innan jag går över vägen. 

Vad händer när man dör? Jag tror att man föds om på nytt, till en helt ny människa. Men jag skulle föredra att få bli en liten undulat i mitt nästa liv. Fast det måste vara jobbigt att sova på ett ben, men de är ju vana. Min pip tränade som fasen på balansen ett tag. Nu är han nog full-lärd när det gäller den biten. Mattes lilla akrobat.

Vad skulle han säga om jag dog? Skulle han tro att jag övergav honom eller skulle han förstå, känna det på sig? 

Varje gång jag går förbi våran vackra kyrkogård tänker jag att det är där min kropp ska vila när tiden är inne. Jag döptes i den kyrkan, då ska jag också ha min begravning där. Men inte nu. Än är tiden inte inne, inte på långa vägar. Ändå kan jag inte låta bli att känna rädslan över att det ska ske väldigt snart bara för att jag nu har skrivit om det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...