ECT:n har gett mig dåligt närminne, men förhoppningsvis kommer det tillbaka inom 2 månader. Just nu får jag skriva upp ALLT och speciellt lösenord och användarnamn är svåra att komma ihåg. Igår kväll fick mamma berätta för mig att jag hade varit på permission hemma hos dem för ett par veckor sedan,det hade jag helt glömt av. När hon berättade lite mer detaljer så kom jag ihåg det.

En mening som cirkulerar runt i min hjärna hela dagarna är narkosläkarens ord precis innan sövningen: "Då får du sova så gott, J" eller bara "Sov gott J" därefter känner jag en konstig smak i munnen, den smaken jag minns från narkosmedlet, eller så känner jag den dä maskenöver munnen. Jag kan inte riktigt släppa det, 6 gånger på ca 2 veckor. Och minnesrubbningar på det. Ja, det löser sig.

Idag har jag inte ställt mig på vågen över huvud taget, även om det känns lockande. Och nu orkar jag inte koncentrera mig mer. (Också en biverkning av ECT-behandlinngarna)

Min högsta dröm är och har i många år varit att ha ett jobb och vara självförsörjande, när jag inte har lyckats med detta så har jag självskadat genom tablettöverdoser, rispor i armarna och lite för mycket alkohol. Jag har liksom inte varit värd annat. Efter en månad på sjukhus har jag kommit fram till att det nu får vara nog med självskada och i stället måste jag nå dit jag vill nå. Det får ta den tid det tar, jag är än så länge bara 26 år och har förhoppningsvis långt kvar att leva. Jag får inte vara rädd för att utmana mig själv och framför allt INTE SJÄLVSKADA! 

Det spelar ingen större roll vad det blir för jobb, bara det passar mig. Fast det får ske i framtiden, nu måste jag bara ta hand om mig själv.

Efter sista tablettöverdosen har jag kommit fram till att det inte är rätt utväg. Jag är inne på helt fel spår i mitt liv och kommer därför att satsa stenhårt på det jag faktiskt vill göra, jobba. Med vad vet jag inte men det kommer jag att komma på under tiden jag tar mig dit. Först måste jag fixa till mig själv, ta mina mediciner som jag ska och sakta ta mig framåt i livet. Just nu kommer mina dagar gå ut på att ta hand om fåglarna och mig själv. Jag måste bli bättre än vad jag är. Jag måste lita på att de beslut jag tar är rätt och jag måste bli friskare.

*Tät kontakt med boendestödjare

*Tät kontakt med SSK och arbetsterapeut

*Lära känna mig själv

*Lära mig att leva

*Kunna hantera dumma impulser så som överdoser 

*Kunna hantera jobbiga känslor 

*Våga lita på att jag faktiskt kan lyckas

Jag mår fortfarande rätt kasst efter sista tablettintoxen, men det går över. Idag kommer min ena boendestödjare och då ska jag kolla med henne om vi kan åka till apoteket och hämta ut mina mediciner. Egentligen ska jag få en apodos, som jag kan hämta ut en gång i veckan men först måste ansökningen gå igenom så nu får det bli så här. 

Jag loggade in på min bank nyss och insåg att jag hade betalat för en månad till på WoW, det var ju bra för då har jag lite tidsfördriv. Annars är jag rätt pank, mer pank än vad jag trodde. Det löser sig. 

Jag är ute, hemma. Såklart började jag första kvällen med en överdos igen. Det var sista gången det hände, jag kände det. In på sjukhus mitt i natten, ut igen. Mamma och pappa hämtade och körde hem mig. Jag har sovit oroligt sedan dess, men nu är jag i alla fall hemma. Igår var jag på Affektiva och fick träffa min nya sjuksköterska och min arbetsterapeut, vi ska ha mycket tätare kontakt nu så att jag inte hamnar i skiten igen. Vi har gjort upp en krisplan och dessutom har jag mina boendestödjare 2 gånger i veckan.

Jag orkar ingenting just nu, och måste acceptera det. Mitt minne är riktigt kasst efter ECT:n och stackars N får utstå mycket. Jag hade glömt att jag har lånat hans brors dator till exempel. Chocken har nu lagt sig. När jag tittar in i mitt skafferi så blir jag lika förvånad varenda gång för jag glömmer alltid vad som finns där. Jag köper 2 paket mjölk i atället för 1 paket och ett smörpaket, jag glömmer av hur man sätter igång diskmaskinen och jag tappar bort kläder. Dessutom glömmer jag av lösenord! Ett under att jag kom in här.... En liten del bara.

Än har jag inte vågar ta mina tabletter och lite ändringar har det blivit. Ergenylen är borta, och i stället har vi satt in Lamotrigin. Lithium finns kvar, Theralen v.b, och de andra har jag glömt. Kommer en bättre lista sedan när jag har hämtat ut skiten. Ska börja med tabletterna ikväll för då är nog det mesta ute ur kroppen.