Idag har jag gått runt med oro och ångest i kroppen precis hela dagen. Mina rutiner har blivit konstiga igen. Jag motionerar inte som jag ska, äter inte som jag ska (mycket glass och godis) och sover inte som jag ska. Och när jag inte sover på fasta tider, typ mellan 22 och senast 8 så blir medicinintaget konstigt och då mår jag sämre. Jag måste alltså leva mitt liv "på rutin". Rutiner som helst inte ska ändras mer än någon gång då och då i extrema undantagsfall. Problemet är att jag ibland inte vill leva så här och försöker mig på att leva lite mer fritt vilket för det mesta betyder att jag hamnar helt ur balans och då tar det ett tag innan jag är på banan igen.

Jag är trött, jag har huvudvärk, jag har en molande ångestkänsla i bröstet som gör att jag har svårt att slappna av, jag är ledsen och jag vill bara stänga av telefonen och inte finnas för stunden. Det enda rätta i den här situationen är att ta en eller två extra Seroquel och somna nu, sova fram till i morgon runt 8-9 och sedan släpa mig iväg på en söndagsmiddag på Fontänen som jag just nu vill slippa men som kommer få mig på mycket bättre humör. För nej, även om livet känns som pest och pina nu så ska jag kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa.

Nej, nej, nej! Att köpa 2 liter glass var en dålig idé! Dumma mig, dumma våg. Varför kan jag inte bara inse att jag inte ska köpa det här när jag är själv? Ångest fick jag såklart. Ingen nyhet direkt. Men jag ska försöka vara positiv i alla fall, och ändå slutföra veckan på ett bra sätt. Jag får försöka att inte tänka så mycket på mitt misslyckande utan i stället fokusera på morgondagen. Ska ju till sjuksköterskan i morgon också så det är ett bra tillfälle att prata av sig lite. Antar att det blir gym eller promenad i morgon beroende på vädret för att försöka kompensera. Usch, jag känner mig så ful och äcklig, så värdelös och misslyckad. Och andra sidan stoppade jag mig själv innan det hann bli _för_ mycket. Tittar ut, ser att vädret tillåter en promenad. Så får det bli.

Dagen har annars flytit på bra. Känner mig så uppskattad på Fontänen och från andra håll så jag blir alldeles varm i kroppen. Myser med djuren och inser att ett liv utan djur är inte ett liv. Jag älskar min pip, och jag älskar Bambi som om han vore min egna lilla gris. 

Saknar mina fastrar som borde komma hem vilken dag som helst. Ser fram emot ännu en sommar med en av mina "systrar" boendes nedanför mig och hoppas på att den andra "systern" kommer att vara i Sverige ofta! Mina älskade, finaste storasystrar som står mig så nära. Som jag ser så mycket upp till och har gjort i hela mitt liv. Jag älskar er!

Nu: Promenad!

Hej! Vilken dag, vilken BRA dag jag har haft! Vaknade lite sent och hann inte med att städa undan efter mig så det såg ut som ett bombnedslag när jag kom hem förut. Nu är dock ordningen återställd! Jag kom i tid till Fontänen, promenerade som vanligt från Korsvägen och det kändes härligt att få en morgonpromenad. Jag bakade knäckebröd och njöt lite av att vara där och känna mig behövd och uppskattad. Trivs så himla bra uppe i köket också, och på Fontänen över huvud taget såklart. När jag slutade fick jag ett ryck och åkte hem till mamma. Jag stannade där hela eftermiddagen och sedan passade jag på att sticka in på Willys i Landvetter och handla. Nu är jag helt slut i kolan. Håller på att somna. Grisen är matad, fågeln ska snart rastas så snart han har käkat klart och efter det ska jag gosa gris. Alla djur får sin tid. 

I morgon är en ny dag och hela veckan har jag faktiskt något att göra. Inte på fredag dock, vilket känns skönt. Vila är bra, det måste jag göra. Gud, ögonen går i kors, dags för fågelmys!

Kristin: Har inte Kik men hör av dig till mig på: minihopp87@gmail.com KRAM!

Idag är jag trött. Mycket trött. Men glad. Jag har haft en mysig helg! Fredagen spenderade jag ensam med god mat och något glas vin, lördagskvällen spenderade jag hemma hos N med utsökt mat, vin och två bra filmer! Riktigt lyckat! Idag vaknade jag med världens huvudvärk, som _inte_ berodde på vin då jag bara drack ett glas kvällen innan. Det berodde nog mer på att jag sov för länge eller inte äter lika mycket längre. Jag missade min tvättid men N var snäll och lånade ut sin tvättmaskin så jag kunde tvätta det viktigaste. Sedan flyttade vi hans marsvin till min lägenhet då jag ska passa lille grisen i några dagar.

Hur mår jag då? Ganska bra. Glad, mycket tankar. Min GAD (Känns på något sätt bättre att använda ordet "GAD", då ordet "Ångest" låter så... Ångestladdat) har väl stört mig lite i helgen, men jag har stått emot dumma tankar och försökt tänka logiskt i stället för att stressa upp mig över "tänk om"-tankarna. Hjärtat har väl hoppat sådär jobbigt dubbelt ibland, men jag har lärt mig att andas mig igenom det och tänka att det inte är någon fara. Att jag inte kommer dö. Maten har också varit okej, har inte hetsätit utan ätit med gott samvete!

I morgon ska jag till fontänen igen och jag hoppas att veckan blir bra! Kanske tar mig en sväng till gymmet någon av dagarna också men det märks.

Svar till Kristin:

Först och främst vill jag tacka för alla dina fina och stöttande ord! På något sätt ät det "skönt" att någon förstår, på riktigt, vad man går igenom och jag hoppas hoppas hoppas på att din ångest ska släppa så att du också kan känna att du kan unna dig en glass nu till sommaren. Sedan vet jag att både du och jag kommer att bli friska från bulimin för det har jag bestämt! 

För att svara på din fråga så påverkar såklart GAD:en min ätstörning och det var därför jag tjatade till mig Fluoxetin igen. Funderar på om det var detta dom skedde - Ångest --> Hetsätning --> Depression. För självklart blir man ju väldigt nere av att hetsäta och då blir det lite som en ond cirkel. (Hoppas att du förstår lite) Fluoxetin fungerar ju även mot ångest och dessutom har den ingen påverkan på vikten. Jag känner att den fungerar på mig, även om jag äter lägsta dosen. Har ju en bipolär diagnos också så därför får jag inte äta för hög dos antidepressiva. Då är det bra att en låg dos faktiskt dämpar ångesten en del. 

Jag tycker absolut att du ska prata med en läkare där du går och diskutera saken. För att hela tiden tappa kontrollen är inte bra för varken kropp eller själ.

Kram! <3

Igår bestämde jag mig för att börja om på nytt. Inte första gången och det är nog inte sista gången heller. Men så länge jag försöker så tycker jag att det är bra.

Jag steg upp runt 06, åt frukost, duschade och allt vad det heter. Sedan åkte jag faktiskt iväg till fontänhuset och det var ett bra beslut. Jag kom dit och var tillbakadragen och omotiverad, sedan gick jag därifrån nöjd och med rak rygg. Som majoriteten av gångerna. Heja Göteborgsfontänen!!!

Sedan gick jag till Netto för att köpa mjöl och jäst, fick även med mig en glass som jag vade utifrån vad jag var sugen på och inte i kaloriväg. Hah! Okej jag har börjat logga mina måltider och träningspass igen, men det är för att hålla koll så att jag inte ska äta för mycket/lite i relation till träningen. "På en höft" verkade inte fungera och jag tappade kontrollen. Nu har jag lite koll och då mår jag bra. MEN. Det betyder inte att jag alltid måste följa det, utan om man inte äter hemma så behöver man ju inte logga just den maten. Och om jag verkligen vill ha den där chokladkakan eller godispåsen så peppar det ju mig ännu mer att gå ut och röra på mig eftersom jag också mår bra av det. Frisk luft samt motion. Det blir bra! Ja, det bestämmer vi.

Vad var vi nu? Jo! Sedan åkte jag hem och åt en halv kyckling med broccoli och keso, sedan bakade jag baguetter och efter det tog jag en dödens promenad på 6,7km. Ja men idag var det jobbigt! Varmt och svettigt. Men skönt. Allt som allt har jag i alla fall loggat 11km och det gör mig nöjd! :)

Och till sist, efter lite köttfärssås (MED grädde i!!!) och makaroner gick jag till kiosken tillsammans med N och vi köpte varsin glass. Vi var bara tvugna testa de nya Magumglassarna. Omnomnom!!!! Sedan satt vi och tjötade en stund och nu är jag hemma. Hemma, hemma, hemma och njuter lite extra av kvällen och för att min dag har varit så bra. Inget hetsätande än! *Peppar peppar*

God kväll! 

Och där var det igång igen. Den här gången gick det 10 dagar tills jag hetsåt igen. Jag har inte spytt, men jag mår illa. Klart jag mår illa då jag äter tills det är fysiskt omöjligt att få i sig mer. Det snurrar. Sockerkicken kanske? Jag har knappt någonting hemma. När jag har frukt och bröd, alltså mellanmål att äta så blir det lättare. Det blir också lättare med pengar på kortet då jag ändå har ett hum om vad jag får i mig om jag skulle köpa nåt. Nu var det bara en salig jävla blandning av marsankräm, smör, vatten, socker, söt müsli, vaniljpulver och kakao. Det smakade.... Sött. Hexblandning. Jag skäms. Fy fan vad jag skäms. Jag vågar mig inte in i köket. Vet inte hur jag tänkte. Tänkte nog inte alls. Skam. Jag har inte plockat undan efter mig och jag har spillt överallt. Desperation. Jävla, jävla, jävla bulimi. Jag försökte analysera känslorna som kom med suget. Jag kom på att det handlade om tristess och lite depression. I stället för att göra som det står i bokhelvetet, att ta tag i känslorna så gjorde jag detta. Ångesten är så jävla stark nu. Vill bara sova bort allt. Känner mig yr men förstår att det kan ha med sockret att göra. Stackars min kropp. Den måste bli lika chockad varje gång. Det känns så i alla fall. 

Fy fan vad värdelös jag är. Nu vill jag dö. Men det går över. FAN!!!

Igår när jag skulle laga middag kom jag på en strålande idé. Jag har ju haft problem med att spara portioner när jag har lagat mer än en. Vissa gånger har det gått, men på senaste tiden har det blivit svårare och jag "smakar" ju gärna på portion två som ska in i kyen eller frysen. Att "smaka" brukar sluta med att jag slukar en hel måltid till och sedan är vi igång igen med hetsätningen.

Jag lagade alltså till en enda portion mat och lade in resterande olagade varorna i kylen. Det fungerade väldigt bra! Idag ska jag dock iväg och kände att jag ville ha en extra portin i kylen som jag bara kan värma på innan jag åker, då jag inte vet när jag får tiden att äta i ikväll. (Jag blir en riktig bitch när jag inte får min mat. Tro det ellr ej.) Dock kan jag ju säga att suget efter att bara få sluka den måltiden finns där men tack och lov säger mitt förnuft nej. För den här gången. Jag tog en kiwi i stället, vilket hjälpte litegrann. Fast jag tror ändå att jag stoppar den maten i frysen på grund av att jag inte vill äta pasta två måltider i rad. Jag är väl lite löjlig kanske, men jag har inte käkat pasta på väldigt länge och då svullnar min mage lätt upp. Jag vill INTE ha några klädproblem innan jag ska ta mig utanför dörren idag. Jag är av den sorten att om jag inte kan ha vissa kläder så går jag inte ut. Jag har ändå ett litet knep som fungerar ibland: Jag klär inte på mig förrän jag fatiskt ska ut. Hemma går jag i slappa käder för att slippa se magen hänga utanför byxorna och framför allt för att slippa känna hur mina valkar ramlar över kanten på byxorna. Det ger mig total ångest!

Så. Till middag tar jag kanske fram lite blodpudding från frysen (som är färdigtillagad) och äter det med spenat, en potatis, ärter och blomkål. Ja, det blir bra.

Och ja. Mitt liv går ut på att planera när, var, vad och hur jag ska äta. Det är faktiskt väldigt jobbigt, men ingenting man bara "slutar med".