Och där var det igång igen. Den här gången gick det 10 dagar tills jag hetsåt igen. Jag har inte spytt, men jag mår illa. Klart jag mår illa då jag äter tills det är fysiskt omöjligt att få i sig mer. Det snurrar. Sockerkicken kanske? Jag har knappt någonting hemma. När jag har frukt och bröd, alltså mellanmål att äta så blir det lättare. Det blir också lättare med pengar på kortet då jag ändå har ett hum om vad jag får i mig om jag skulle köpa nåt. Nu var det bara en salig jävla blandning av marsankräm, smör, vatten, socker, söt müsli, vaniljpulver och kakao. Det smakade.... Sött. Hexblandning. Jag skäms. Fy fan vad jag skäms. Jag vågar mig inte in i köket. Vet inte hur jag tänkte. Tänkte nog inte alls. Skam. Jag har inte plockat undan efter mig och jag har spillt överallt. Desperation. Jävla, jävla, jävla bulimi. Jag försökte analysera känslorna som kom med suget. Jag kom på att det handlade om tristess och lite depression. I stället för att göra som det står i bokhelvetet, att ta tag i känslorna så gjorde jag detta. Ångesten är så jävla stark nu. Vill bara sova bort allt. Känner mig yr men förstår att det kan ha med sockret att göra. Stackars min kropp. Den måste bli lika chockad varje gång. Det känns så i alla fall. 

Fy fan vad värdelös jag är. Nu vill jag dö. Men det går över. FAN!!!

 

Kristin Bädicker

14 april 2013 18:15

Skit i bakslaget. Det lär komma fler och de gör så jälva ont. Se istället att du klarade tio dagar utan att trilla ditt. Det är ju skitbra. Du är på god väg, du arbetar dig framåt och tänk, nästa gång kanske du klarar ännu längre. Jag är i precis samma sitation som du, jag trillade dit i torsdags. Ångesten är så hög efteråt så man nästan blir rädd för sig själv. Man vill bara att dagen ska ta slut, så man får somna, glömma för en stund och hoppas det bara var en dröm. Fattar inte hur idiotisk bulimi är. Det är som någon kommer in i kroppen och styr den att göra saker som man inte har kontroll över. Helt plötsligt blandar man ihop grejer och vräker i sig utan stopp, det är ionte förrän efter man vaknar upp och är vid medvetande igen. Jäkligt otäckt.
Tänker på dig♥, du fixar det här fina du. Du och din kropp är värt något bättre och du är en riktig kämpe.Tillsammans ska vi bli fria och friska. Imorgon sköter vi maten igen♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...