Idag har jag gått runt med oro och ångest i kroppen precis hela dagen. Mina rutiner har blivit konstiga igen. Jag motionerar inte som jag ska, äter inte som jag ska (mycket glass och godis) och sover inte som jag ska. Och när jag inte sover på fasta tider, typ mellan 22 och senast 8 så blir medicinintaget konstigt och då mår jag sämre. Jag måste alltså leva mitt liv "på rutin". Rutiner som helst inte ska ändras mer än någon gång då och då i extrema undantagsfall. Problemet är att jag ibland inte vill leva så här och försöker mig på att leva lite mer fritt vilket för det mesta betyder att jag hamnar helt ur balans och då tar det ett tag innan jag är på banan igen.

Jag är trött, jag har huvudvärk, jag har en molande ångestkänsla i bröstet som gör att jag har svårt att slappna av, jag är ledsen och jag vill bara stänga av telefonen och inte finnas för stunden. Det enda rätta i den här situationen är att ta en eller två extra Seroquel och somna nu, sova fram till i morgon runt 8-9 och sedan släpa mig iväg på en söndagsmiddag på Fontänen som jag just nu vill slippa men som kommer få mig på mycket bättre humör. För nej, även om livet känns som pest och pina nu så ska jag kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa.