Idag har jag gått runt med oro och ångest i kroppen precis hela dagen. Mina rutiner har blivit konstiga igen. Jag motionerar inte som jag ska, äter inte som jag ska (mycket glass och godis) och sover inte som jag ska. Och när jag inte sover på fasta tider, typ mellan 22 och senast 8 så blir medicinintaget konstigt och då mår jag sämre. Jag måste alltså leva mitt liv "på rutin". Rutiner som helst inte ska ändras mer än någon gång då och då i extrema undantagsfall. Problemet är att jag ibland inte vill leva så här och försöker mig på att leva lite mer fritt vilket för det mesta betyder att jag hamnar helt ur balans och då tar det ett tag innan jag är på banan igen.

Jag är trött, jag har huvudvärk, jag har en molande ångestkänsla i bröstet som gör att jag har svårt att slappna av, jag är ledsen och jag vill bara stänga av telefonen och inte finnas för stunden. Det enda rätta i den här situationen är att ta en eller två extra Seroquel och somna nu, sova fram till i morgon runt 8-9 och sedan släpa mig iväg på en söndagsmiddag på Fontänen som jag just nu vill slippa men som kommer få mig på mycket bättre humör. För nej, även om livet känns som pest och pina nu så ska jag kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa.

 

sys

27 april 2013 22:45

<3

http://merenwen.n.nu

 

Kristin

28 april 2013 18:41

Kämpa vännen♥
För mig går vardagarna bra, då rutinerna och fokus på sömn, mat, tider och allt fungerar perfekt, men så kommer helgen, då familjen är hemma. Försöker planera och ligga steget före för att absoluit inte behöva stressa för då rasar världen med maten, sömnen, hetsätning och tokmycket ångest. Men det är inte lätt när jag lever med en man och två barn. Då händer hela tiden saker och "förstör" mina planer och det slutar ALLTID i stress. Just nu är energin så slut, så jag vill bara ge upp.
Vi får försöka stötta varandra. Hoppas du orkade iväg på söndagmiddag igår och har en bättre dag än igår. Nu äter vi ordentligt och skippar godis och glass. Sova på regelbundna tider är prio1.
Kramkram och massa energi till dig♥♥♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...