Idag är en dag då jag nog är i något förbannat mixed state, blandtillstånd. Det är inget nytt för mig, jag har varit där många gånger under min sjukdomstid. Det är ett av de jobbigaste tillstånden enligt mig. Jag är glad men ändå så nere. I mitt huvud går tankar om att jag aldrig kommer att klara någonting. Ena stunden tror jag att jag kan söka vilket jobb som helst, flytta utomlands och klara mig helt själv. För att sedan inse att det faktiskt inte alls går. Jag går in på platsbanken, tittar på alla möjliga olika jobb för att sedan stänga ner flikarna och tänka: "Vad lever jag för liv? Vem är jag? Varför finns jag över huvud taget?"

Jag vill jobba och tjäna pengar. Jag vill jobba och känna att jag gör någon nytta. Jag vill jobba och känna stolthet över att jag har lyckats Jag vill kunna betala mina räkningar utan att få ångest över hur lite pengar jag har kvar. Jag vill kunna betala räkningar utan en massa avbetalningsplaner, jag vill kunna spara pengar och jag vill kunna slösa lite utan att få dåligt samvete.

Jag vet inte om jag kommer att komma dit, jag vet inte hur jag ska göra för att ens nå halvvägs. Det känns som om jag står och stampar på samma plats även om jag faktiskt vet att jag har kommit en bra bit på vägen på bara ett år.

Nej, i stället ler jag. Låter glad. Ibland är jag glad, ibland ledsen. Ibland både och. Jag vill dö, men ändå kämpa för mitt liv och aldrig ge upp. Jag vill lägga mig i sängen och aldrig mer vakna upp samtidigt som min hjärna översvämmas av drömmar och förhoppningar för att i nästa sekund känna totalt mörker och misslyckande. Jag vill hoppa från en bro, lägga mig framför ett tåg, ta hundratals tabletter. Jag vill träffa den stora kärleken, brinna för mitt jobb och ha ett aktivt privatliv. Allt på samma gång. Jag vill älska mig själv, till fullo.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...