Det har varit dåligt med sömn de senaste nätterna. Kanske är det därför min ångest så plötsligt dök upp idag? Jag vill så gärna sova men jag kan verkligen inte slappna av, det bara trycker i bröstet på mig. Det går över, det vet jag men sär det väl händer är det så himla obehagligt. 

Snart kommer K och M hit med en soffa. Jag vill verkligen bara få det överstökat med tanke på hur trött jag är och det är så snällt att de hjälper mig och att jag fick den här soffan.

Jag ska kämpa på. Visa att jag vill och kan. Inte vika mig för mina diagnoser så gott det går. Alla har sämre dagar, även "friska" människor.

God natt.