Efter ungefär 2 veckor utan att äta riktigt känner jag mig så himla trött. Snittet per dag har legat på ca 800 kalorier, ibland mer och ibland mindre. Mina måltider har mest bestått av kvarg, bär, gröt, frukt, kaffe och vatten. Jag har ätit lite godis 2 gånger varav en har jag hetsätit. Nu räcker det att drömma om sötsaker och vakna upp helt spyfärdig för att jag ska låta bli. Ja, mina vänner, det har hänt. 

Idag var jag tvungen att åka in till stan och köpa en ny kula till ett av mina piercingsmycken. Jag höll på att svimma under bussfärden dit, promenaden i stan och bussfärden hem. Mina ben ville vika sig under mig och i stället för att köpa något att äta så fick det bli två Celcius. Som jag egentligen INTE får dricka på grund av den bipolära sjukdomen. 

Jag vill äta, men samtidigt inte. Idag gjorde jag en tonfisksallad och jag blev proppmätt. 700 kalorier idag. Hade funderingar på att köpa godis, men det räcker med att tänka på siffrorna på vågen för att jag ska låta bli. Jag får faktiskt ångest bara av att tänka på kalorier.

Men jag VET att jag MÅSTE äta. Okej att kroppen är trött, men när inte hjärnan fungerar så blir jag galen. Tänka, vad är det? Koordination, vad är det? Minne, vad är det nu igen? Jag vet vad jag gör, jag vet precis vad jag håller på med. Ändå fortsätter jag. Det började med att matlusten var borta och nu fortsätter det bara. Jag utnyttjar den förlorade aptiten till fullo. Och vikten? Ja, den går ner. (JIPPIIII)

Kanske man skulle gå och köpa lite godis ändå?