Jag vill slå ett slag för kontaktpunkten, dit man ringer om man vill få tag på sin läkare, psykolog, sjuksköterska m.m Eller om man bara behöver en receptförnyelse. Och receptförnyelse behövde jag så det är bara det jag kan uttala mig om. Jag ringde ganska sent, för jag visste att jag eventuellt inte hade något recept kvar redan för några dagar sedan. Jag borde alltså ha varit nere på apoteket i veckan i stället för i morse, dessutom hade jag kunnat ringa tidigare än 14:30 idag. Ja, så blir det när jag skjuter upp saker. I alla fall så ringde jag och kom fram nästan ditekt, ingen kö med andra ord. Jag berättade att jag har Fluoxetin kvar till på söndag och hon skulle meddela sjuksköterskorna där men kunde inte lova att de hann med idag. 10, TIO minuter senare ringer en SSK upp och säger att det kan ta upp till 48 timmar (arbetsdagar) innan receptet finns men att hon skulle sätta det som "akut" samtidigt som jag skäms lite och ursäktar mig för att jag var så sent ute. Jag är nöjd.

Idag har jag bara tagit hand om mig själv. Gick en morgonpromenad på 6km i morse, tvättat, städat och tagit en kaffe med faster. Jag planerar en cykeltur senare när det har svalnat lite ute så fram tills dess ska jag läsa min bok som jag lånade på biblioteket: "Sankta Psyko" - Av Johan Theorin. Det är så bra att jag knappt vill slita mig ifrån den och det är så skönt att jag kan koncentrera mig lite igen! Idag är en J-dag och det betyder att jag bara ska ta det lugnt, göra allt i min egen takt och bara försöka slappna av. Jag sov lite bättre i natt. Hade svårt att somna men vaknade bara en gång vid 03.30, nästa gång jag vaknade var kl 06.30 och då steg jag upp, hungrig som vanligt! Åt min gröt och försökte somna om, men det var omöjligt så då tog jag min promenad!

I morgon åker jag, brorsan och svägerskan till stranden. Det ska bli 29 grader fast det ska också åska. Vädret är lurigt! Får väl hoppas att jag kan ta årets första dopp i alla fall. Jag är säker på att det hade skett tidigare om jag inte hade spenderat en vecka på MAVA och dårhuset, men och andra sidan behövdes det. Jag kämpar fortfarande varje dag och kommer att få göra det hela livet. Även om planer om självmord är borta så finns ändå självmordstankarna lite då och då. Framför allt när ensamheten smyger sig på och när jag tänker på det liv jag har jämfört med andra. Jag är avundsjuk, men samtidigt kan jag inte göra någonting mer än att kämpa tills jag får det jag vill ha ut av livet. Inget går på en sekund. Jag har börjat tänka så, om jag känner mig otränad till exempel: Så här ser jag ut nu, jag kan förändra det men det tar tid. Det är inget som kommer att ske över en natt och det finns ingen anledning över att ha ångest över gårdagen eller allt som har varit. Jag kan inte vrida tillbaka tiden, jag kan bara kämpa NU och varje dag framöver. Jag kommer att ta steg bakåt men jag kommer också att ta många steg framåt. Man kan inte låta någon annan göra jobbet och man kan inte heller bara förlita sig på medicinerna. Jag som bipolär måste ha rutiner. Mat, sömn, motion, sysselsättning m.m Jag måste fungera som Skalman med sin mat-och sovklocka.

Den man som väljer att leva med mig måste acceptera att jag inte kan frångå det här. Jag har provat många gånger men jag vet att jag mår bäst av rutiner. Mitt ex (sorry om du läser det här men jag måste) sa ofta till mig att jag var så tråkig som vill gå och lägga mig tidigt, flera gånger i veckan fick jag höra det och han förstod inte riktigt varför det här var viktigt för mig, hur mycket jag än försökte förklara. Ofta slutade våra diskussioner med storgräl och jag fick nervsammanbrott och grät hejdlöst för att jag var så ledsen över att han inte ville förstå. Efter att vi gjorde slut har jag fått ETT utbrott och det var när jag låg inne nu senast. ETT på 5 månader jämfört med flera i veckan. Vi mådde inte bra tillsammans och jag ville bli singel. I sommar har jag haft lite flörtar men ingenting som har lett till något jag vill ha. I vissa fall har det dött ut, i vissa fall inser man att det inte kommer att fungera och varje gång jag ens tänker mig in i ett förhållande så blir jag livrädd. LIVRÄDD. Jag ska nog vara singel länge!