Jag gör verkligen allt i min makt för att det bipolära inte ska ta över mig helt, men ibland misslyckas jag. Vissa dagar är jag svagare psykiskt och har ingen ork att kämpa emot. Idag är en sådan dag. Den psykiska tröttheten tar över min kropp och det påverkar mig också fysiskt. Träningen blir inte som jag vill att den ska bli och de vardagliga sysslorna blir jobbigare att genomföra. Att jag ändå har gått 3km, tömt diskmaskinen, plockat upp saker från golvet och ätit lunch är en stor bedrift även om det för er kommer helt självklart. 

Jag är ingen dålig människa bara för att jag har några psykiska diagnoser men jag ber er ändå att ha överseende med mina handlingar som tillkommer med hela min situation. Att jag ibland ligger i sängen och inte kan, vill eller orkar ta mig upp är inget val jag gör. Att min lägenhet ibland ser ut som ett slagfält är ingenting jag kan hjälpa. Att jag är hemma från Fontänen ganska ofta är ingenting jag är stolt över. Jag är inte hemma av lathet även om ni kanske tror det.

Jag vill inget hellre än att kunna jobba och försörja mig på egen hand, jag vill inget hellre än att ha ett fungerande socialt liv, jag vill inget hellre än att bli frisk. Men jag blir aldrig frisk. Inte från min bipolära sjukdom, den är kronisk. Däremot kan jag göra det bästa av situationen, men att få allt jag strävar efter tar kanske lite längre tid än för er andra. Bara det är med att gå in i en relation känns jobbigt för mig. Hur ska jag kunna förklara att jag inte fungerar som alla andra, att jag måste äta mediciner livet ut, att en graviditet måste vara planerad till punkt och pricka på grund av skadorna mina mediciner kan ge och att jag faktiskt vill dö ibland? Hur ska jag kunna förklara det här utan att bidra med en stor rädsla hos personen i fråga? 

Hur ska jag i framtiden skydda min familj mot mig själv? Hur ska jag kunna skydda mina barn så att de inte får tag på mina mediciner? Hur ska jag kunna skydda dem mot verkligheten? Hur ska jag kunna skydda dem mot den onda världen? Hur ska jag kunna skydda dem mot psykiska sjukdomar? Hur ska jag tala om för min dotter eller son att hen har ärvt sin bipolära sjukdom från mig? 

Idag är en dag av tankar. Jag håller mig inne, borta från telefonen och borta från människor. Idag är jag svag men i morgon är jag kanske starkare. Idag är idag och i morgon är en annan dag.