Vi bara ligger här, ångesten och jag. En oförklarlig oro som trycker i bröstet på mig. Hjärtat dunkar, jag mår illa. Dygnet runt. Ögonen känns tunga som bly, jag vill sova men lyckas aldrig komma till ro. När jag efter många om och men somnar på nätterna så vaknar jag flera gånger, ibland helt svettig. På dagarna är det omöjligt att falla i sömn även om jag så gärna vill. Jag försöker spela men det slutar med att jag loggar in och ut, in och ut. Jag läser några sidor ur min bok men måste snart sluta igen. Tankarna flyger genom huvudet och pulsen slår hårt.

Idag kom jag ut på en liten promenad i alla fall. Jag vill verkligen ut igen men kroppen säger stopp. Middag. Vad är det? Jag orkar inte.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att ha ett stabilt humör en längre tid. Jag undrar när depressionerna ska försvinna. I år har jag haft fler än vad jag brukar ha, fler och kortare men värre än någonsin. Det svänger mer än vad jag vill erkänna för mig själv så snälla, må de hitta rätt medicinering snart. Jag går under annars, jag överlever inte så länge till.

 

Sandra

1 december 2012 11:05

Sänder över en massa ♥kärlek♥, styrka, HOPP och kramar!!!!!
Håll ut okej!!! ♥♥♥♥♥

tantilutta

4 januari 2013 14:25

Tack!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...