De senaste dagarna har varit rätt jobbiga. Vetskapen om att jag alltid kommer att behöva tänka på hur jag lever gör mig ledsen. Nu handlar det inte längre om diagnosen bipolär sjukdom kommer att ställas, det handlar om vilken av alla 5 (?) typer jag har. Jag kämpar, tro inget annat. Men just nu behöver jag bara ta en liten paus. Bara idag, och igår. Ätstörningen tilltar i samband med mitt humör, såklart. Häver i mig för att sedan lova mig själv att aldrig mer göra samma sak igen. Om jag bara hade orkat träna igen. Det kommer.

Jag har svårt med koncentrationen. Jag har svårt med allt för tillfället. Vill inte läsa, inte spela. Egentligen vill jag bara sova. Fast det är ju dumt. I morgon ska jag försöka ta mig tillbaka till jobbet och på torsdag har jag läkartid.

Djuren ger mig tröst och pojkvännen visar att han verkligen finns hos mig när jag behöver honom. Han var så söt igår. Jag förklarade för honom hur jag var tvungen att leva för att må så bra som möjligt. Alltså, helt olikt det liv han vill leva. Jag vill få det att fungera ändå, det vill han också. Vi är olika, men jag älskar honom så. Igår fick han mig att skratta, även om dagen hade varit pest och pina. <3

Orkar inte skrva mer....