Jag vill att den här depressionen ska försvinna men som vanligt vägrar jag ta kontakt med min läkare och prata med honom förrän jag har tid om 2 veckor. Antingen har detta då gått över eller så har det blivit värre. Det är de alternativen som finns och jag är dum nog att chansa på att det går över när jag vet vad jag kan vara kapabel till när det blir som värst. Jag tänker redan på att jag inte är värd det här livet, att jag är korkad, tjock, tråkig och ful. Då förväntar jag mig att alla andra tycker som jag. Trots att jag är nere så kan jag fortfarande skratta och se ljusa stunder ibland, även om jag vid de stunderna anser att jag inte är värd en enda sekund av lycka.

Det känns som att alla tittar på mig och tänker: "Vad gör hon här? Hon borde vara hemma när hon är ledsen" "Varför gör hon ingenting, vad tråkig hon är!" "Men hur ser hon ut!?" "Vad hon pratar konstigt och rör sig underligt!" "Varför tittar hon så?" "Varför sa hon så?"
-Har du ingenting att göra? "Hon bara går där, hon är lat och är nog inte ens här frivilligt."

Med ens inser jag att även om jag är helt säker på att jag vet vad människor tänker så finns det här bara i mitt eget huvud. Jag drar ner mig själv gång på gång genom att tänka förbjudna tankar.

Symtom som orkeslöshet, brist på motivation, irritation, självmordstankar och tappad matlust ger sig tillkänna. Den ständiga ångesten finns dygnet runt. Jag har svårt att slappna av, sömnen är rubbad och hjärtat bankar hårt hela tiden. Så hårt att jag tror att jag ska dö ibland. Osäkerheten påminner mig ständig och att ta initiativ är näst intill omöjligt. Jag är omöjlig. När ska det bli bra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...