Jag skakar och mår illa. Tryckte i mig ungefär 350g godis för en stund sedan, allt på en gång. Sedan tänkte jag spy men insåg att det var en dålig idé. Efter en stund gör jag misstaget att ställa mig på vågen, då var det försent för att spy så jag tog fram en påse inolaxol i stället. Varför ska jag vara så löjligt bulimi:ig så jag "måste" slänga i mig laxermedel för att jag ska må bättre när jag inser att jag inte alls blir gladare av det. Inte heller kommer vågen visa annat än viktuppgång i morgon. Dumma, dumma, dumma. *Slår mig själv i huvudet* Varför ska jag falla varenda jäkla gång? Jag är yr och ledsen. Klockan är bara 15 så jag kan inte sova än och jag kan inte gå någonstans på grund av inolaxoen. (Läs: träna) Det blir ingen mer mat idag i alla fall. Där tänker jag vara hård. Kanske ett knäckebröd ikväll, sedan tar jag min seroquel tidigt och sover bort all skit och hoppas på en bättre morgondag.

Mitt hjärta slår hårt och fort, dumma ångest. Dumma mig. Jag orkar inte mer. Jag har inget liv. När jag är glad så är jag så glad att jag spricker och när jag är ledsen vill jag bara dö från allt. Och jo, jag FÅR skylla på bulimihelvetet. För hade jag inte haft den skiten så hade livet varit enklare. Den bipolära biten är så jävla mycket lättare att kontrollera med mediciner och den har jag lärt mig mer om. Jag har till och med tillåtelsen att ändra min dos seroquel så att den stämmer med mitt humör. Och GAD:en. Ja den finns där. Men bulimin. Den inte bara finns där, den visar sig varje dag. Den står över de andra diagnoserna och den har kontrollen över mig och mitt liv i perioder. Den är lömsk. Varenda jäkla dag brottas jag med den skiten. Träningen, att jag väger maten, att jag hetsäter, att jag laxerar, motionerar och spyr efteråt för att kompensera, att jag har koll på kalorier, att jag ständigt planerar mina matintag. DET är bulimi. Jag loggar till och med min vardagsmotion för att jag ska tillåtas äta lite mer till lunch/middag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...