En mening som har gått runt i min hjärna i flera dagar är: "Jag vet inte vem jag är längre." och det är faktiskt så. Jag vet inte vem jag är och jag har aldrig någonsin vetat det. Orkar jag ens ta reda på det? Varje gång jag hämtar ut ett stort lass med mediciner på apoteket slår mig taken om att ta alla och bara avsluta skiten. Varenda gång. Varje dag undrar jag om mina tappra försök är värda någonting. Varje dag är en kamp, är det inte maten så är det tankarna om död eller tanken på att jag vet att jag inte duger. Inte i mina ögon. Inte alls. Jag vet att min dåliga självkänsla lyser igenom och jag kan inte göra något åt det. Ångesten vill inte släppa och jag är urusel på att hålla rutiner. Jag är inte värd det här. Inte livet. Jag har försökt i så många år men ändå sitter jag här. Ensam, psykstörd, "sjukskriven" och enormt olycklig. (Även om jag är mer lycklig som singel). Det finns ingen i världen som kan ändra på det och jag själv orkar snart inte försöka fler gånger. Borde sova. God natt.