Det finns några bra anledningar till att jag ska hålla mig på min kant i sociala sammanhang. Jag vet inte när jag kan slinka in i ett samtal utan att avbryta de som pratar. Och ofta när jag försöker så känner jag mig inte hörd. Jag kanske hinner säga ett halft ord innan jag blir avbruten. Efter det försöker jag att höja rösten och om jag åter igen blir avbruten så blir jag riktigt sårad och ledsen. Frustrerad är också ett bra ord. "Vad var det du ville säga?" -kanske de undrar efter ett tag. "Jag minns inte, det var nog inget viktigt." -får jag ur mig.

Det här har följt med mig sedan skoltiden så jag undrar ju varför jag inte har lärt mig att föra ett samtal med någon. När jag väl får chansen så pratar jag mest om mig själv, säger fel saker och stammar. Sannorlikheten att mitt ansikte liknar en gigantisk tomat är väldigt stor.

För övrigt har jag haft en konstig känsla i kroppen i flera dagar. Känslan är så svår att beskriva och jag vet inte om den är dålig eller bra. Vill jag sova? Vill jag vara vaken? Vill jag leva? Vill jag dö?

Dessutom har jag börjat tänka mer på vad jag stoppar i mig. Den här gången kan jag dock inte se något problem med det. Jag ser det som att jag tar tillbaka den kontrollen jag förlorade innan jul. Jag försöker träna så mycket som möjligt och dra ner på det jag anser är onyttigt för mig. Socker är big no, no! Vågen har jag slängt åt helvete och försöker tänka att siffrorna inte ändras drastiskt på ett par dagar.

God natt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...