Jag förstår inte. Den här sommaren, första sommaren på flera år som singel, den skulle ju bli den bästa någonsin. Nu blir den bara oförglömlig. Även om jag är utskriven så har jag ingen livsglädje. Jag kämpar, och på något konstigt sätt håller jag mig ovanför vattenytan. Det känns som om jag håller på att drunkna i mna egna känslor, i min egen ångest. Åkte jag hem för snabbt? 

Jag känner mig så ensam, även om jag vet att jag har så många runt omkring mig som faktiskt bryr sig på riktigt. Jag vill inte dö, men jag vill ändå inte leva. Jag vet inte hur jag ska gå vidare, jag vet inte hur framtiden ser ut. Men vem vet det? Jag har inga drömmar, inga planer. Jag bara är. Och kanske är det så det måste vara ett tag. Kanske måste jag ta timma för timma, minut för minut. Det är bara så svårt att leva i nuet. En del av mig tänker tillbaka på mitt förflutna och en del av mig oroar sig alldeles för mycket inför de kommande åren. Det är svårt för mig att acceptera att jag är den jag är, och den problematik jag har. Jag har också svårt för att hitta mina styrkor. 

Jag borde inte jämföra mig med andra, jag borde acceptera att jag är där jag är. Att det är mitt eget fel. Eller egentligen är det sjukdomens fel. Men mina handlingar under de 10 åren som har varit kunde ha varit annorlunda. Jag kan inte spola tillbaka tiden, jag kan bara lära mig av mina misstag och inte göra om samma saker igen. Jag har valt livet, men det valet var inte lätt. Gång på gång ifrågasätter jag mitt val och undrar om det inte vore bättre att dö i stället. Men jag är starkare än så, jag ska inte välja den vägen. Jag vill ju leva, men jag vill ha ett bra liv och det har jag inte nu.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...