Det här med att komma hem från dårhuset. Det är inte så lätt som man kan tro. Det är inte bara att fortsätta där man slutade och det är inte bara att börja om. I vanliga fall förtränger jag och kör vidare. Den här gången måste jag kämpa. Jag märker hur osäker jag är, hur tankarna om misslyckande dyker upp i mitt huvud och jag märker hur svårt det är att leva. På avdelningen var jag aldrig ensam. Man blir nästan bortskämd med sällskap och lagad mat. Man har all hjälp nära till hands och slipper tänka på att hålla tider. Det kommer automatiskt. Jag är hemma nu, jag måste själv kämpa för att få igång mina rutiner igen, ta mediciner på rätt tider, laga mat när det behövs, brottas med mina tankar i min ensamhet. Jag kan inte fly. Jag får inte fly. Jag måste bearbeta och ifrågasätta tankarna. Inse mitt värde. Jag måste kämpa. 

Jag är inte en idiot som har varit inlagd på en sluten avdelning inom psykiatrin. Jag är stark som vågar ta hjälpen som erbjuds, som vågarbe om hjälp. Jag hade lika gärna kunnat åka hem direkt från MAVA i stället för att gå med på att bli inlagd. Men jag tog hjälpen. Och det är jag glad för. Jag vet att det är många i mitt bostadsområde som vet vad som har hänt och några av dem dömer mig. Om det kan jag bara säga; Prata inte om någonting ni inte vet något om. Jag har inte valt mina diagnoser. Däremot har jag valt att kämpa för ett så bra liv som möjligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...