Usch. Det har hänt en del sedan sist, men ingenting jag vill ta upp här då jag anser att familjen egentligen borde få veta först. Får fundera på om jag ska prata med mamma i morgon eller inte.

Fick besked om att de även misstänker Borderline. Borderline personlighetsstörning, eller emotionell instabil personlighetsstörning och bipolär sjukdom är en farlig blandning av diagnoser och jag har för mig att dödligheten är 40%. Lägg till ätstörningar på det och försök att leva mitt liv så ska ni få se hur lätt det är. Nu är inte diagnoserna satta än, men om jag ska få spekulera så är de här diagnoserna det jag har och det har jag egentligen vetat länge.

Om jag nu får dessa diagnoser, hur kommer mitt liv att te sig då? Just nu är jag väldigt negativ och jag vet faktiskt inte om jag tar mig igenom det här. Jag känner stress inför att jag är såpass gammal och ännu inte kunnat jobba och jag känner redan nu, efter den här helgen, att ett jobb känns övermäktigt. Jag kanske bara måste ha någon sorts aktivitet att gå på nu i början, kravlöst liksom. Jag känner mig så dum, så dålig, så kass över att det har blivit så här. Att ingen fångade upp mig tidigare. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Inte med allt det här. Jag är rädd för att dö, riktigt rädd och hade jag inte varit det så hade jag inte levt idag.

Jag vill kämpa egentligen. Men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här.