Idag fick jag en mindre bra start på dagen och jag känner mig så värdelös för att jag inte kan kontrollera mig själv. Skit!! Det skulle väl inte förvåna mig om det kommer in någon anmälan på mig snart. Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka och ta kontroll över mitt humör igen. Alla andra blir så lidande och jag mår jätte dåligt över det.

Klockan 8:00 började i alla fall mötet med ssk:n på affektiva. Denna underbara människa som, trots det jag berättar för henne, faktiskt tror på mig och inte tvivlar på att allt kan bli bra. Idag tittade jag på henne och undrade hur hon skulle reagera om jag tog mitt liv. Skulle hon bli förvånad? Skulle hon bry sig över huvud taget? Ibland tror jag att det vore det bästa, om jag slapp det här genom att våga dö. All den här förbannade smärtan innombords som förföljer mig var jag än befinner mig, kan den inte bara försvinna? Kan inte jag få försvinna?

Vad håller jag på med? Varför tycker jag så synd om mig själv? Varför kan jag inte bara ta tag i allt i stället för att gömma mig? Jag är inte liten längre, jag är en vuxen människa som är väldigt, väldigt trasig.