Idag fick jag en mindre bra start på dagen och jag känner mig så värdelös för att jag inte kan kontrollera mig själv. Skit!! Det skulle väl inte förvåna mig om det kommer in någon anmälan på mig snart. Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka och ta kontroll över mitt humör igen. Alla andra blir så lidande och jag mår jätte dåligt över det.

Klockan 8:00 började i alla fall mötet med ssk:n på affektiva. Denna underbara människa som, trots det jag berättar för henne, faktiskt tror på mig och inte tvivlar på att allt kan bli bra. Idag tittade jag på henne och undrade hur hon skulle reagera om jag tog mitt liv. Skulle hon bli förvånad? Skulle hon bry sig över huvud taget? Ibland tror jag att det vore det bästa, om jag slapp det här genom att våga dö. All den här förbannade smärtan innombords som förföljer mig var jag än befinner mig, kan den inte bara försvinna? Kan inte jag få försvinna?

Vad håller jag på med? Varför tycker jag så synd om mig själv? Varför kan jag inte bara ta tag i allt i stället för att gömma mig? Jag är inte liten längre, jag är en vuxen människa som är väldigt, väldigt trasig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...