Jag har nu varit inlagd i en vecka och 2 dagar, varav en vecka på Sahlgrenska och 2 dagar på Östra Sjukhuset. Att komma till Östra kändes lite som en lättnad och efter mitt andra läkarsamtal angående behandligen så somnade jag tidigt utan att behöva ta Theralen som jag har tagit alla andra dagar. Nu blir jag kvar här ett tag, ingen mer flytt och det känns skönt. Jag har nu lite lättare att faktiskt slappna av även om jag fortfarande känner oro och ångest. Miljön är bättre, personalen är bra och jag har tillgång till frisk luft när jag vill.

Efter första läkarsamtalet igår blev jag faktiskt ledsen, jag fick inte fram det jag ville få fram och jag kände mig överkörd. Jag tror det kan bero på att jag faktiskt var inställd på en behandling som var spikad på Sahlgrenska men att det inte var säkert att jag skulle få den här. Efter att hon läst igenom journalerna och pratat med min läkare på Affektiva så gav hon mig två alternativ. 1, ECT och 2, Medicinändringar - IGEN. ECT fick det bli. Jag har liksom inget val känns det som och jag hoppas verkligen att det ska fungera utan problem på mig. Jag har inget att förlora. Idag ska jag göra massor av undersökningar bla EKG för att se så att allt står rätt till och gör det det så blir det antagligen redan i morgon.

Anledningen till att jag inte har uppdaterat här är dels för att jag inte har haft tillgång till dator, men den största anledningen har varit att jag vill framföra de tankar jag har till SSK, skötare och läkare i stället för bloggen. Jag vill få så bra behandling som möjligt och då kändes det som ett bra val. Jag kommer fortfarande att skriva här men så länge jag är inlagd så blir det bara information om behandling och ytliga känslor.

Jag längtar så efter att få må bra, men jag vågar verkligen inte hoppas allt för mycket. Jag är så rädd att en än gång bli besviken. Håll tummarna, det gör jag.

Tack för ALLT stöd ni ger mig, jag är så glad över att så många tänker på mig. Jag får till och med pussla ihop besökstiderna för att jag vill träffa er alla som vill hälsa på! Det är inte illa! Man tänker inte alltid på hur många man har runt omkring sig, men den här veckan har jag verkligen fått se med egna ögon och känna all kärlek från er, på riktigt.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...