Ni har kanske lagt märke till att jag under åren har haft en ganska  negativ syn på barn, att jag flera gånger har nämnt att jag inte ska ha "några jävla ungar". Sanningen är den att jag alltid har drömt om att bilda en egen liten familj, men att mina två senaste killar har sagt blankt nej. Ingen förlovning, inget bröllop, inga barn. På något sätt tänkte jag nog att jag kunde förändra dem, men när jag märkte att det inte gick så ställde jag in mig på ett liv helt på deras villkor. Att försöka intala mig själv att barn kostade tid och pengar och att min sjukdom skulle förstöra barnens uppväxt var ett sätt för mig att gå vidare.

Min största kärlek, han som stod ut med mig i 4 år, är nu förlovad. Han som sa att han aldrig ville "växa upp". Jag kan inte låta bli att vara ledsen för tydligen var det mig det var fel på, inte hans tankar. Jag var aldrig den rätta för honom och han var inte ens beredd att försöka. 

En annan kärlek lämnade mig för en yngre tjej, det är nu gifta och har ett barn tillsammans. En tredje kärlek förlovade sig kort efter att vi gjorde slut, de har också barn.

Min största kärlek, han som stod ut med mig i 4 år, har ett bra liv nu. Med en normal tjej, som jobbar, kan festa, är trevlig och förmodligen har hon inga psykiska problem.

Min största kärlek kommer alltid att vara min största kärlek. Lycka till i livet, du förtjänar det.

Mitt senaste förhållande förstörde mig rent känslomässigt och egentligen har jag ingenting  att säga om det mer än att jag önskade att folk hade berättat vad de tyckte om honom innan jag gjorde slut. Då kanske jag hade lämnat honom tidigare.

Jag har valt fel killar här i livet och jag är inte beredd att välja ännu en. Mina djur kommer för all framtid att vara mina barn och den enda jag någonsin kommer att kunna såra är mig själv. Den enda som kan såra mig, är jag själv.

Än så länge lever jag. Vi får se hur länge det varar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...