Jag är trött och lite deprimerad. Försökte sova bort ångesten förut men det gick inte så bra. Till och med djuren är jobbiga att mata, även om det bara är en skål och en vattenflaska plus två skålar mat som ska bytas ut. Men de är viktiga, så det har jag gjort. Att laga mat är jobbigt, att städa är påfrestande, att duscha känns som ett helt projekt och att ta sig ut känns omöjligt. Trots det gick jag till kiosken för att köpa jordgubbar, duschade när jag kom hem och sedan gick jag ner till faster där också farmor var. Ni som har träffat min farmor vet att hon alltid är finklädd, sminkad och fin i håret. Tänk er henne i ett badrum med handskar i full färd med att rensa ett avlopp. Lilla älskade farmor, alltid med humöret på topp. Efter en stund gick jag upp till mig igen, köttfärslimpan ligger i ugnen och jag planerar maten noga som alltid. Så lite som möjligt, men ändå så att jag fungerar. För jag vet att i nästa sekund kan suget komma och jag trillar dit igen.

Som alltid så försöker jag hitta orsakerna till mina deppiga dagar. Idag är det nog en liten blandning av GAD, Levaxinen som inte är på rätt dos och att ingen, INGEN har frågat mig någonting angående midsommar. Jag borde vara van för detta händer varje år. Missförstå mig rätt, jag älskar att umgås med familjen, men jag vill faktiskt också ha ett gäng vänner att umgås med. Jo, jag har krav angående att jag inte vill sova borta just nu. Men en liten fråga kanske? Jag vill inte verka för bitter, jag är bara lite ledsen. Nu är det i alla fall bestämt att jag åker till mamma och pappa. Vi ska ha det myspys och jag hoppas att min bror och hans fina fästmö kommer att ta en paus i packandet inför flytten och vara med en stund.

Sedan blev det nog lite för mycket för mig i helgen. Jag hade det jättebra med möbelmålning, lite träning, gott umgänge, shopping med mera. Men det är inte alltid så lätt för mig att förklara min trötthet, det är inte heller lätt för andra att förstå. Jag vet att om jag hade förklarat det bättre så hade lite vila varit okej, men jag känner mig så lat och dum. Felet här ligger hos mig. Jag vill gärna köra på, visa mig stark och pigg. Följderna blir dock en mycket trött J och det håller i sig ett tag. MEN. Det var ändå värt det, för den helgen kände jag även samhörighet och glädje. Jag fick vara med! En i gänget liksom. Och min bästa vän, all tid med henne är guld. Synd att vår andra bästa väninna inte hade allt för många minuter över när vi kom och drack kaffe. Men det var också guld. <3

Så. Till er jag inte ringer och till er som ringer utan att få något svar. Ni vet varför. <3

 

sys

19 juni 2013 21:34

Hjärtat, om du orkar med lite besök imorgon så kommer jag gärna förbi på eftermiddagen/kvällen <3

http://merenwen.n.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags för mig att gå vidare, här finns inte lägre något att hämta. Jag är i en tillfrisknandefas och jag känner det med hela hjärtat. Det som står i den här bloggen är inte längre jag, den här bloggen tillhör mitt förflutna och dit vill jag ald...

Okej. Så här är det: Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp bloggen längre så det får väl bli att jag skriver då och då i stället tills jag har en aning om hur jag vill göra. Jag fick ett förslag om att starta en bak/mat-blogg, vilket jag for...

"Du var ju väldigt sjuk under en längre tid i somras." Jag tittar på mamma, håller med på ytan men på insidan kan jag inte riktigt ta in det. Jag förtränger, det har jag alltid gjort och det är för det mesta en bra lösning för stunden. När depressi...

Jag har snart varit (hyfsat) stabil och pigg i 3 veckor. *Peppar peppar* Det är helt underbart att vakna upp i princip varenda morgon utan ångest och utan att känna de där värdelöshetskänslorna i kroppen. Förra veckan var jag hos min arbetsterapeut...

Jag lever! Lite mycket just nu bara. Vänner, boendestödjare, Bipolärcentrum, IKEA, vänner, vänner, boendestödjare, WoW, läka mig själv, m.m   Återkommer kanske i morgon.      ...