Chipspåsen är nere, 300g senare känner jag lugnet i själen som jag har väntat på sedan suget satte igång. Jag nästan sprang ner till affären. Både på vägen dit, inne och på vägen hem var jag nära på att spy flera gånger. Suget var så enormt samtidigt som jag var så äckligt mätt efter chokladsmeten att magen värkte så jag trodde att jag var magsjuk. Jag fattar ingenting. Ska det vara så här? Allt gick över när jag var färdig med chipsen och alla tankar försvann under tiden jag åt. Hur lyckas jag ens få i mig så mycket mat och onyttigheter på en dag? Jag hatar det! Tyvärr var det nog inte sista gången heller.

Nu ska jag sova.

Jag visste det inte då, men för 10 år sedan hade jag faktiskt flyttat hemifrån för gott. Jag var 16 år och den 10:e Mars 2003 kom att bli den dagen då två socialsekreterare hämtade mig i Trollhättan och släppte av mig på Lilla Torp i Göteborg. Där började en resa som än idag inte är slut och kommer nog aldrig bli det heller. Det är Juni nu och jag räknar lite snabbt ut att jag nog bodde på Margretelunds utredning -och behandlingshem i Lidköping vid den här tiden. Det här stället var mer låst än Lilla Torp men jag var rätt busig ändå.... Jag minns inte så mycket av tiden. Smugglade in lite bensin för att sniffa, skar mig i mina armar när tillfälligheten gavs, träffade nya vänner som jag inte har kontakt med idag, rymde några gånger, var uppkäftig och gapig/bråkig mot personalen, lämnade drogtest på drogtest som var negativa, det enda testet som var positivt var det de blandade ihop mitt med den värsta missbrukaren av dem alla inne i huset så de trodde att jag hade tagit både det ena med det fjärde. Ingen ursäkt fick jag heller, bitter än idag. Jag vägrade ofta städa rummet och gick ofta upp för sent så att jag missade morgonmötet, båda resulterade i att jag fick stanna på rummet hela dagen. Det hände ganska ofta. Jag tror att jag (och de andra) ofta såg stället som en lekstuga. Vad skulle vi annars göra? Efter Lidköping flyttade jag till Villa Sunnerö i Alingsås men det är en annan historia och det skedde inte förrän i Augusti 2003.

Annars då? Jag har ett sånt fruktansvärt sug idag. Alltså riktigt jävligt. Jag har verkligen försökt att äta bra och undvika onyttigheter in i det sista, men för en stund sedan gick det inte mer. Jag var tvungen att baka chokladbollar i två omgångar, utan att baka ut dem. Jag åt bara smeten, vräkte i mig. Suget är inte borta men jag mår illa. En påse chips hade lätt gått ner. Jag hatar verkligen min äckliga Bulimi och jag önskar att jag hade styrkan att kontrollera suget när det blir för starkt. Men jag kan inte det än. Kommer förövrigt aldrig gå ner i vikt igen känns det som. Inte om jag ska hetsäta minst en gång i veckan.

Det positiva är väl att jag har blivit piggare överlag. (Tack Levaxin) Idag har jag dock varit trött men det får vara okej, det är ju alla ibland. Jag har ändå orkat tvätta kläder och städa för dådisarna.

Åh, jag blev så glad när jag var på Fontänen i tisdags. Jag har fått en alldeles egen receptpärm där jag ska samla allt jag gör. Vi pratade även framtid inom café/bageri och det var så roligt! Svävade på några små moln där ett tag, ska bara försöka visa framfötterna lite mer och våga ta egna initiativ.