Jag vände lite på dygnet i helgen, somnade senare och sov sedan mycket på dagarna. Så att stiga upp idag efter 6 timmars sömn var lite kasst. Kände mig illamående av trötthet på buss och spårvagn men när jag kom till Fontänen bet jag ihop och sedan var det över på en liten stund. Kom dit vid 9:30 idag och klampade rätt in i morgonmötet vilket jag brukar undvika. Jag gillar liksom inte när fokus ligger på mig. Men det gick bra. Sedan bakade jag en morotskaka som blev smaskens enligt mig, tror den kommer att uppskattas av de andra också! Lite tunn blev den, men nu vet jag det till nästa gång. 

Jag gjorde faktiskt mina övningar i morse och kan inte riktigt ta in att jag ska vila i morgon. Haha. 30 situps, (ska göra fler ikväll) en ryggövning som jag såg att Lofsan visade i Nyhetsmorgon igår och sedan 60 squats. Nu har jag äntligen börjat med utmaningen som "alla andra" också håller på med:

Får hoppas att jag klarar det. Just nu känns det bra i alla fall!

Snart ska jag ner till faster igen. Har kollat upp lite abonnemang åt henne som jag ska redovisa och förbarmar mig själv över att jag förlängde mitt dyra i stället för att byta till Telenor Small för 299:- i månaden i stället. Dumt gjort, men det är bara att gå vidare. Det var ju tur att jag inte fick lånet på datorn jag ville ha. Herregud vad jag är impulsiv ibland. Tur att jag kan inse det också. Fast när jag väl är i det stadiet så märker jag tyvärr inte av det. Jag kan bli jätteförtvivlad, arg och ledsen om inget går som jag vill just då. Och det kan vara de löjligaste sakerna som att jag vill ha en ny dator, fast att jag redan har två. Det kan handla om abonnemang, prylar över huvud taget. Egentligen är jag en person som inte vill ha allt nytt i hela världen, jag är så nöjd med det jag har. Men när min adhd/bipolär-impulsivitet slår in så kan jag inte tänka. Det som inte förstår vad det handlar om kan tycka att jag är riktigt löjlig som lipar över att jag måste vänta tills jag får mina pengar innan jag kan köpa just den saken jag har kikat in, men så är det. Efter någon timma eller till och med dagar så landar jag lite och förstår att jag inte ens är i behov av saken i fråga. 

Därför är det bra att ha en läkare som kan skriva intyg på att man får lämna tillbaka saker man köpt i sin sjukdom, som man kanske inte hade köpt annars. Som förstört ekonomin. Nu har jag inte nyttjat detta för än (peppar peppar) har det inte behövts, men det känns skönt att ha möjligheten.

I alla fall! Jag och min kära faster kanske åker en sväng till IKEA ikväll, dessutom ska jag ta fram ett recept på något nyttigt jag kan baka i morgon. Jag måste nog äta lite middag innan också. Har slutat räkna kalorier då jag inte vill veta av att kroppen hamnar i "sparläge" när jag får i mig "för lite" som alla säger. Jag äter hur lite jag vill! Jag orkar faktiskt inte bry mig om att jag måste få i mig si och så många kalorier. Jag vill gå ner i vikt och det till varje pris! Appen är dum och påminner mig om att jag har missat si och så många kalorier och det stör mig. Jag blir stressad av den. Detta blir skitbra! :)

Chipspåsen är nere, 300g senare känner jag lugnet i själen som jag har väntat på sedan suget satte igång. Jag nästan sprang ner till affären. Både på vägen dit, inne och på vägen hem var jag nära på att spy flera gånger. Suget var så enormt samtidigt som jag var så äckligt mätt efter chokladsmeten att magen värkte så jag trodde att jag var magsjuk. Jag fattar ingenting. Ska det vara så här? Allt gick över när jag var färdig med chipsen och alla tankar försvann under tiden jag åt. Hur lyckas jag ens få i mig så mycket mat och onyttigheter på en dag? Jag hatar det! Tyvärr var det nog inte sista gången heller.

Nu ska jag sova.

Jag visste det inte då, men för 10 år sedan hade jag faktiskt flyttat hemifrån för gott. Jag var 16 år och den 10:e Mars 2003 kom att bli den dagen då två socialsekreterare hämtade mig i Trollhättan och släppte av mig på Lilla Torp i Göteborg. Där började en resa som än idag inte är slut och kommer nog aldrig bli det heller. Det är Juni nu och jag räknar lite snabbt ut att jag nog bodde på Margretelunds utredning -och behandlingshem i Lidköping vid den här tiden. Det här stället var mer låst än Lilla Torp men jag var rätt busig ändå.... Jag minns inte så mycket av tiden. Smugglade in lite bensin för att sniffa, skar mig i mina armar när tillfälligheten gavs, träffade nya vänner som jag inte har kontakt med idag, rymde några gånger, var uppkäftig och gapig/bråkig mot personalen, lämnade drogtest på drogtest som var negativa, det enda testet som var positivt var det de blandade ihop mitt med den värsta missbrukaren av dem alla inne i huset så de trodde att jag hade tagit både det ena med det fjärde. Ingen ursäkt fick jag heller, bitter än idag. Jag vägrade ofta städa rummet och gick ofta upp för sent så att jag missade morgonmötet, båda resulterade i att jag fick stanna på rummet hela dagen. Det hände ganska ofta. Jag tror att jag (och de andra) ofta såg stället som en lekstuga. Vad skulle vi annars göra? Efter Lidköping flyttade jag till Villa Sunnerö i Alingsås men det är en annan historia och det skedde inte förrän i Augusti 2003.

Annars då? Jag har ett sånt fruktansvärt sug idag. Alltså riktigt jävligt. Jag har verkligen försökt att äta bra och undvika onyttigheter in i det sista, men för en stund sedan gick det inte mer. Jag var tvungen att baka chokladbollar i två omgångar, utan att baka ut dem. Jag åt bara smeten, vräkte i mig. Suget är inte borta men jag mår illa. En påse chips hade lätt gått ner. Jag hatar verkligen min äckliga Bulimi och jag önskar att jag hade styrkan att kontrollera suget när det blir för starkt. Men jag kan inte det än. Kommer förövrigt aldrig gå ner i vikt igen känns det som. Inte om jag ska hetsäta minst en gång i veckan.

Det positiva är väl att jag har blivit piggare överlag. (Tack Levaxin) Idag har jag dock varit trött men det får vara okej, det är ju alla ibland. Jag har ändå orkat tvätta kläder och städa för dådisarna.

Åh, jag blev så glad när jag var på Fontänen i tisdags. Jag har fått en alldeles egen receptpärm där jag ska samla allt jag gör. Vi pratade även framtid inom café/bageri och det var så roligt! Svävade på några små moln där ett tag, ska bara försöka visa framfötterna lite mer och våga ta egna initiativ. 

And I did it again. Lagade middag. Åt middag. Sparade en portion tills i morgon. Skulle ställa in den i kylen. Åt. Åt. Och åt. Vikten ökar, ångesten ökar. Två portioner i stället för en. Fan. Tack för de fina ord jag har fått. Här, på facebook, via telefon och sms. Det värmer mer än ni tror.

Jag var på Affektiva i förmiddags. Inget nytt, det var som de (och jag) misstänkte. Skillnade mellan nu och då är att jag får gå kvar hos dem eftersom att jag har en 2:a. Tydligen får man bara tillhöra dem om man är bipolär 1 eller 2. Det känns som att det finns oändligt många former av bipolaritet, men jag är faktiskt "glad" över det här beskedet. För jag vill inte tillbaka till den mottagningen där jag var innan, som dessutom kommer att flytta till Mölndal. På Affektivt Centrum i Göteborg har jag ändå vågat öppna mig och kunnat slappna av en aning. Jag "känner mig som hemma". 

Utöver det så fick jag en bulimi-diagnos. Hah. Det var heller inte särskilt öväntat. Lite smått skrattretande med tanke på vad som hände igår. Och idag. Han gav mig även en GAD-diagnos eftersom jag har många ångestdiagnoser; Typ agorafobi och social fobi. Det hade blivit så spretigt att sätta alla på mig så han bakade in dem, och det känns bra såklart.

Jag hade även barn-adhd som liten och det är vanligt att det går över till en bipolär sjukdom i vuxen ålder, vilket det har. Jag har lite drag kvar så om jag i framtiden vill testa med adhdmedicin igen så är han inte helt främmande för det. Men jag är.

Fick även fluoxetin utskrivet efter lite tjat. Han tyckte att jag skulle prova att vara utan lite till med tanke på att jag har stått på antidepressiva från och till under 13 års tid. Men jag vill ha. NU. Annars kommer jag att fortsätta tröst- och hetsäta som jag alltid gör när jag inte mår bra.

Nu ska jag ställa mig på vågen. Se hur domen ser ut efter TVÅ portioner mat..... Urgghhh...